Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

fredag 6 april 2012

Innesittardag tror jag

Snöglopp horisontellt utanför fönstret. Det lockar varken till promenader eller torpbesök. Det blir soffan och brasan och någon film idag i stället. Man man undrar ju hur de stackars blommorna har de där ute på torpet, alla de jag såg igår.



 Vitsipporna är väl vana, de klarar sig.
Men vad säger de stackars pionerna?









Och den här spännande saken som försöker växa fram under den gamla släden. Kan det vara en jättevallmo?


Ge inte upp mina rar blommor! Det blir bättre. Snart är våren här på allvar!

Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. Solveig6 april 2012 kl. 18:05

    Vad roligt att du hittade min blogg, så att jag hittade din! Jag skall med spänning följa med hur ni har det i ert torp. Från början såg vårt säkert helt likadant ut, men vårt torp har växt med åren. Nu har vi ju en härlig torpsäsong framför oss. Kramar från Rosendal-torpet!

    SvaraRadera
  2. Hibiscus6 april 2012 kl. 18:12

    Kramar tillbaka!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)