Torparkärring, det är jag det!

Idag har jag skurat golv. Ett slitjobb och jag tänker på Greta, den första torparkärringen på torpet. 1841 skurade hon det nya golvet för första gången. Då var hon 44 år och visste hur ett golv skulle skuras och hon skulle skrattat åt mina tafatta försök. Tänk om hon hade kunnat lära mig hur man gör, då hade det blivit fint!

Undrar om hon var glad åt sitt nya torp? Var hon stolt över sin Carl som hade lagt ett så fint golv? Sonen Frans August var då 11 år, döttrarna Hedda och Gustafva var 8 och 6. De måste ha slitit ont där upp i den steniga skogen men jag hoppas ändå att det orkade glädja sig åt det nybyggda huset, sina barn och varandra.

Då var sommaren här...

...för jag har plockat den första fästingen.

Såpskurade golv luktar gott

Idag har jag skurat golv. Knäskurat med linoljesåpa, inget fusk här inte.

Men bara en liten bit på prov. Det är inget gammal golv och hur det egentligen är behandlat är vi inte riktigt på det klara med men behandlat är det, det är en vitaktig ton över det. Nu visade det sig att det vita, vad nu är, släpper när man skurar på det. Alltså måste vi skura ordenligt för att det inte ska bli konstigt och flammig eller inte alls. Och där tog vi paus, fikade och funderade.

Slutsatsen blev att, jo, det ska skuras ordentligt. Men det får bli en annan dag!

Jag är nöjd med livet

Och det är ju inte konstigt, idag går jag på en veckas semester! Nej, det blir ingen resa långt bort, inget storstadsbesök. Kan ni gissa vad som händer?

Självklart blir det torpet!!!! Om än bara på dagtid för resten av familjen jobbar som vanligt.

Listan på vad som jag skulle kunna göras är oändligt och jag ska vara flitig men framför allt ska jag njuta av livet, sova middag varje dag och lukta på blommorna. Och jag blev inte ledsen av den väderleksrapport jag just såg. Det är väl konstigt att jag alltid har tur med vädret när jag har semester? Någon där uppe måste gilla mig...

Inte gjort ett dugg

Här står linoljefärgen och bara väntar. Men det blir inget av med det ännu, har ju inte skrapat några fönster! Snart...

Man borde kanske inte...

... skaffa mer växer när man redan har överfulla fönster. Eller?

Jodå, det går alldeles utmärkt!

Jag har aldrig varit någon pelargontant men förra året kom Sven hem ned några stackars tilltufsade pelargonior från sitt jobb som vi med varsam hand fick att återvända till livet. Och sen kom ju torpet in i våra liv och visst passar det i ett torpfönster!

Det har gått sådär med övervintringen, bara några enstaka har överlevt, vi har tyvärr inget bra ställe för just blomövervintring. Så häromdagen föll jag dit och beställde en hel drös sticklingar på nätet. Nu står de här, nyplanterade och fina. Visst blir man glad!

Vädret är ett kärt ämne.

Det här med väderleksrapporter är spännande. Varför envisas jag med att titta framåt när det ändå inte kommer stämma? Ta t ex måndagen som kommer, då säger SMHI att det ska bli max 15 och regn hela dagen på torpet. Norska YR säger 21 grader och strålande sol. Minst en av dem har fel…

Nu är det dags

Här står nu de första fönstren som vi ska ge oss på. Efter visst sökande har vi konstaterat att fönsterhakar och gångjärn knappast är original, de är för moderna, mer troligt från 1900-talet, men de får duga. Tycker att de är söta!

Nu ska vi skruva av allt som går att skruva av för att lättare bli av med alla färglagren och då var det ju lämpligt med någon form av märkning så allt kommer tillbaka till rätt plats. Efter lite funderande och inventerande av vad huset kunde bistå med har varje bit blivit märkt med en bit stål tråd och en liten plastpärla. Färgen har sedan noterats på en enkel ritning. Röd pärla = höger gångjärn uppe osv. Vi får se om det fungerar.

 

Först skruvas men sen får jag ÄNTLIGEN skrapa!

Ännu ett steg närmare sommar

Idag var fick jag åka själv dit ut då Sven jobbade. Roligare när vi är två men bättre ensam än inte alls.

Och nu vill jag ha beröm. Dasset är tömt! Det gick mycket smidigt. Inga flugor, det luktade inte ens dass fast det var lite tungt, det erkänner jag. Resultatet av senaste årets nyttjande är nu i sin grop in skogen snyggt och prydligt under sand och mossan på plats igen. Det kommer inte synas om någon vecka.

Men det dasset kan inte varit tömt på länge för det var minste tre dm av den finaste kompost man kan tänka sig. Den grävde jag inte ner i skogen, det fick i stället bli botten till årets kompost så kommer det komma till bästa nytta.

Sen så har jag torkat ur kyl och frys och satt igång dem. Nästa gång ska det få följa med ett paket mjölk ut så blir kaffet ännu godare.

(Om ni undrar så tog jag köksbestyren först och dasset sist. Lite trevligare så.)

Och hela tiden där ute, både när jag jobbade och när jag löse korsord på trappan, så sjöng en koltrast underbart i en grantopp. Om jag var koltrasthona skulle jag satsa på honom. Han hade både känsla för det vackra och verkade väldigt, väldig uthållig...

Färgborttagning

Plastfärgen på huset ska bort, frågan är bara hur.

Idag har vi testad ett blandat knippe av stålborstar och andra roterande färgslipande grunkor. Men de blev inte jättebra, de tar för djupt i det gamla träet.

Speed heatern funkar däremot. Man värmer en stund, färgen bubblar och sedan går det att skrapa bort kladdet med halva kraften. Den är definitivt värd att investera i, men det kommer ta tid ändå att få bort plasteländet. Och jesses vad trött jag kommer bli på att skrapa...

Idag har vi jobbat!

Idag har fliten varit stor! Titta vad vi hunnit med:

• Grävt en djup grop till att tömma dasset i
• Testat div färgborttagningsmetoder
• Tagit ner fönstret där uppe och låtit det följa med till stan för skrapning o målning
• Planterat den sista lådan påskliljelökar.

Förutom detta har vi förstås njutit av gofika med fågelsång och gjort allmänna inspektioner av världens bästa torp och dess trädgård!

Nu ska vi äta middag, jag ska berätta mer om en stund.

Vågar man testa?

Ringblomma är bra mot huvudvärk läster jag. Undrar om torparkärringen hade ett litet förråd som hon tog till det dagar som hon kände dig som jag gör idag. Man kanske skulle lägga upp ett litet lager.

Men vilken del är det som ska användas, tro? Ska man koka te på torkade blad eller tugga i sig några frön? Kan ske bäst att inte fuska med detta själv. Just i dag satsar jag på en kopp kaffe och en Panodil istället.

En bok om blommor

Har köpt en trevlig bok som kom med posten! "Våra älskade torpväxter och hur vi odlar dem" av Inga Wallenquist. Den bygger dels på hennes egna erfarenheter men mycket på diverse inventeringar av gamla och öde torp bl a i Malexander här i Östergötland. MYCKET trevlig bok och det känns som om den kommer vara väldig inspirerande för vår lilla torparplätt.

Lär mig bland mycket, mycket annat att pärlhyacint kallas blå pojkar här i Östergötland.