Projekt porl och plask, del 1

Ja, det känns som om det är lika bra att numrera inläggen för det här projektet. Det kommer bli ett antal och antagligen över en längre tid är jag rädd. Eller förresten, varför rädd? Projekt på torpet SKA ta tid, det är kul med projekt som kräver insats och tanke.

Vår torp ligger ju på en höjd i skogen och saknar vatten inom synhåll. Bäcken nere i skogen brukar torka bort till midsommar och om man inte räknar diverse kärr så är det 30 minuters promenad till sjön nere vid byn. Och det är både bra och väl, vi är då verkligen inga flitiga badare men visst vore det trevligt med lite, lite vattenblänk och framförallt lite, lite vattenporl.

Vi har vår brunn men den ska användas till viktiga saker så som saft och en och annan dusch så vi pratar verkligen inte några stora arrangemang. Inga badtunnor, inga dammar med näckrosor bara en liten porlande bäck. Och redan där har vi fastnat och diskuterat hur mycket som helst. Hur mycket bäck måste man ha för att det ska porla? Jag ser framför mig en liten rännil med max fem centimeters bredd och mycket sten, han som är mer verklighetsförankrad än jag säger att det kommer aldrig att låta nog. Och det är ju viktigt för man får ju inte glömma att hörseln inte är var den varit och det känns som om det går snabbt utför.

Så vi har enats om LAGOM bred och där är vi just nu.

Rosenlunds Rosarium

Får man rekommendera en trevlig utflykt? Vi var på Rosenlunds Rosarium i Jönköping i går. En underbar liten rosenpark! Det är en kommunal park och jag bugar för Jönköpings kommun som håller så hög klass. Artrikedom, snyggt organiserat, välhållet och alltid öppet.

Tidpunkten var väl vald, det mesta blommade. Och doften. Ni skulle känt doften!

Tunnor för vatten

Jag skrev häromdagen att den trasiga zinkbaljan inte behövdes under stupröret längre. Den har ersatts av en halv ektunna och vid friggeboden står en till liten tunna.

















Vi gjorde oss en trevlig utflykt en solig lördag förra sommaren till Högsjö i Sörmland. (http://www.kagge.com) Vi hann under dagen äta gott, gå på loppisar och njuta av nya vägar men målet var just tunnor. Där fanns stora tunnor, små tunnor, halva tunnor, utsmyckade tunnor, tunnor av bästa kvalitet och tunnor som av sämre kvalitet till planteringar. Det fann verkligen allt! Vi gick länge och funderade, det gick att spendera hur mycket pengar som helst där, men bestämde oss för lite enklare varor, inte minst för att de fick plats i skuffen på bilen.

Första gången vi fyllde dem med vatten skvalade de i alla skarvar men efter ett par dagar och många påfyllningar tätnade de och placerades på plats. I vintras stod de undanställda enligt konsten alla regler och var som nya nu när vi tog fram dem. Alla är nöjda med denna lösning! Vi tycker de är vackra, det känns bra att använda regnvatten och vattna med ute och katten har helt ratat vattenskålen och dricker bara ur tunnorna. Det är säker extra gott: Regnvatten lagrat på gamla vinfat…

God midsommar på er alla!

Vad är väl en midsommar utan regn? Just nu skvalar det därute och vi njuter brasa och te inne.

Men dagen har varit god, en skön eftermiddag där ute och en dusch precis som det började dugga. Och visst är det vackert i år när alla midsommarblommorna blommar till just midsommar, de flesta år är det överblommade långt före. Jag har hitta två nya sorter idag, ärenpris och jungfrulin. Inget ovanligt i det men tillsammans med klövern, blåklockorna, prästkragarna, vallmon, kärringtanden, smörblommorna, toppklockorna, fibblorna mm mm mm så utgör de en underbar blomsteräng, precis som jag vill ha den!

Hoppas ni har det lika fint som vi.

Kryddträdgård, typ

I år har jag försökt mig på en kryddträdgård. Har funderat länge på hur det ska göras eftersom kryddor behöver vatten  och vi kan vara borta från torpet både en vecka och mer när det är som varmast och soligast. Har fått för mig att kryddor inte gillar sånt. Men nu har den gamla zinkbaljan med hål i botten blivit överflödig i sin gamla funktion, den har stått under ett stuprör för att leda bort vattnet från huset, så då bestämde jag mig för att slå till. En balja kan flyttas utefter väder och den kan t o m tas med i bilen om det så skulle vara. Och hålen i botten säkerställer att inte innehållet bli helt dränkt om det blir en regnig sommar. (Vilket förstås inte är fallet. Vi kommer få en UNDERBAR sommar. Lagom med regn på nätterna och sol om dagarna. Så, då var det bestämt.)

Jag la lite plast i botten, inte för att täta helt men för att det skulle bli kvar någon centimeter vatten från regn. (Det som ska komma enbart om nätterna alltså). Duktigt skikt lecakulor och så kryddor i krukor. Så här ser det ut just nu, somligt mår bättre och somligt mår definitivt sämre…

Basilika i flera former frodas liksom citronmeliss, oregano och rosmarin. Timjan är mer död än levande och den julstjärna som fick vara med för att det fanns plats verkar inte heller så glad. Skördade i alla fall några få blad dragon och köttfärsröran blev himmelsk. De få bladen gav mer smak än en halv burk torkat.

(Förtydligande: Jag vet att man inte ska äta julstjärna men det är ingen annan än jag som kommer skörda i den här balja så det är ingen risk att det blir fel. Min älskling ha lärt mig att spara julstjärnorna efter jul, de flesta trivs bra och blommar fint till nästa påsk utan större insats från mig. Men nu är de väldigt många där hemma så jag är beredd att offra en för att se hur de trivs om det får komma ut i skogen över sommaren. Jag har en vision av en flera meter hög buske, en sån som fanns i Karen Blixens trädgård utanför Nairobi någon gång på 1970 - 80-talet. Kanske fortfarande? Vill också påpeka att jag mycket väl vet vad order vision står för: En vision uttrycks oftast som ett framtida tillstånd som man vill uppnå, och behöver inte uppfylla formella krav på realism, tidsbundenhet eller mätbarhet.)

Födelsedag

Idag slog vildrosorna ut. Precis som det ska vara på Pappas födelsedag. Jag plockar en lite bukett med rosor och annat fint, sniffar in väldoften och skickar ett tänkt grattis lång, lång bort.

Ska det vara en ål i brunnen??????

Vi har en lite dispyt här hemma. Somliga säger att man ska ha ål i brunnen som äter upp skräp som ramlar ner, som drunknade möss och så. Andra säger att det känns inte riktigt hygienist att ha en ål och medföljande ålavföring i dricksvattnet.

Kadaver eller bajs. Bajs eller kadaver. Känns lite som om det kan vara ungefär lika illa.

Det måste nog i alla fall vara ett tydlig fall av djurmisshandel att släppa ner en levande ål där i mörkret så det blir det inte av med. Vi som inte gillar bajs vann...

Sten

Det växer inte så mycket hos oss här i utkanten av det småländska höglandet men det växer sten! Det är förstås en sanning med modifikation men de kryper i alla fall upp ur marken. Har visst något med tjälen som kommer och går att göra. Tänkte vad rika vi hade varit om det hade varit diamanter istället för vanlig gråsten. Men å andra sidan hade vi inte fått ha vårt paradis i fred då så det är nog bäst som det är.

En mig närstående skåning säger att skåningarna är flitiga som har rensat bort alla sina stena medan smålänningarna är lata som inte orkat ta bort sina…

Det finns en annan söt historia om smålänningarna och deras sten. Det var Gud Fader som skapade världen. Det var berg och dalar och hav och detta på ett sätt så att folket skulle kunna leva väl där. Och hela tiden tjatade Sankte Per om att han väl kunde få hjälpa till och skapa en liten, liten del av världen. Tillslut gav Gud Fader efter för tjatet och pekade på Småland och sa att Per skulle få försöka där medan han själv tog en liten paus. 

Sankte Per gick till verket med liv och lust. Hans plan var att smålänningarna skulle komma Gud nära och därför öste han på med så mycket sten han bara hittade för att de skulle komma högt upp. Han var precis klar och tittade nöjd på sitt verk när Gud Fader kom tillbaka. Per förklarade sin tanke och Gud suckade. Han skickade Per att putsa på isarna vid nordpolen medan han tog sig an uppgiften att skapa smålänningen. Han skapade ett segt, arbetsglatt och uppfinningsrikt folk som skulle klara att leva på den steniga marken.

Ni får själv välja vilken historia ni vill tror på. Jag väljer nog den om att stenen växer.

En trappa till dasset

Här är ett av förra sommarens projekt, en trappa ner till dasset.

Så här gör man. Man tager vad man haver eller följande: 

• En nerblåst grantopp i bitar. 
• Använder något lättillgängligt material för att säkra upp stegen. T ex sten. 
• Och så häller man på grus. 

Och så voilà! Ett par bra och stabila steg så man inte går och snubblar och halkar i det fuktiga gräset om nätterna. Och den är lika fin i år som förra året, har inte ens sjunkit ihop under vintern. Jag är väldans nöjd med trappa och inte minst nöjd med mig själv!

Lite extra kul är att en av den nedersta kantstenarna kommer från skorstenen. Den blev över när muraren fixade rökgången så vi kunde elda.

Dass, utveckling och utbildning

Dasset fått en... en... Jag vet inte vad det heter! Kissbräda? Alltså en bräda som som sitter lutad mot framsidan av sittplatsen lite snett så att skvalet inte skvätter på framsidan. Förstår ni vad jag menar? Det ena hålet har sedan tidigare men nu finns på båda.

Vi har faktiskt vidareutbilda oss om dass under våren. Det finns en bok som heter Det svenska dasset – inte bara en skitsak och det är faktiskt inte någon humoristisk skrift utan en vetenskaplig utredning om våra hemlighus. Författaren, Kalle Bäck, är lite av vår favorithistoriker. Han håller till på Linköping universitet till vardags och kan ALLT om våra östgötska torp.

Nu har vi alltså varit på en föreläsning, eller kanske man skulle kalla det för ett kåseri, med Kalle om just dass. Att höra en god talare är alltid trevligt och det var en mycket underhållande kväll! Ni anar inte hur mycket vi lärde oss. T ex att vi har den näst vanligaste storleken med två hål, tre är allra vanligast. Vi har också lärt oss varför man säger just hemlighus. Jo, för det var där man träffades och pratade hemligheter! Så Kalle och hand böcker om dass, torp och svärmödrar rekommenderas!

Hundkex är historia blott

Jag är inte lite stolt över mig själv! Klappar mig själv på axeln hela tiden. Hundkexen är borta. ALLA hundkexen är borta. Inte ett enda vitt blommande knippe kvar någonstans. Vi har dragit upp dem på delar av ägorna varje år men aldrig förut har vi varit så här duktiga att vi orkat hela ytan. Och i skogen runt om finns de i stort sett inte.

Nu ska det alltså betonas att det är alla blommande som är borta och eftersom de är tvååriga kommer de blomma nästa år också men sen...

Jag är bra, jag är bra, trallallalla, för jag är jättebäst!

En unit besökare, en hängrännesångare

Idag har vi träffat vår nya hyresgäst!

Det är alltså en liten pippi som byggt bo i ytterkanten av hängrännan och lagt två små fina brunspräckliga ägg. Det tyder ju att det är en synnerligen anspråkslös liten familj, man undrar hur de hade det härom kvällen när det regnade både mycket och länge. Och inte är de lättstörda heller. Hon ligger där och tittar över kanten på oss när vi traskar omkring på tunet och verkar inte speciellt plågad av våra görande och låtanden.

Men vilken sort är det? En lite sångare tror jag att vi kan vara ganska säkra på men det finns så många och de är så lika. Vi har läst och läst i fågelboken men det står inget om någon sort som trivs i hängrännor så vi har bestämt oss för att det är en ny sort, en hängrännesångare. Och så ska den ju ha ett latinskt namn. Vi spånade först över att få stoltsera med våra egna namn, vi såg den ju faktiskt först, men bestämde oss för att det är en familj Phylloscopus aqueductus!

Överbyggnad till brunnen. Check!

Nu har vi äntligen fått till ett ordentligt lock på brunnen!

Jag hade tänkt att ha en liten frågesport om vad ni trodde det skulle bli under resans gång. Först, när det bara var en ram och stod det på högkant, så sa min Brynäs/Hockey VM-hjärna att det absolut såg ut som ett hockeymål, ett sånt som ungarna har när det spelar på gatan. Sen när det fick lite ”sarg” var likheten med en drivbänk slående men nu är den fått luckor är det utan tvekan en brunnsöverbyggnad. Med specialhål för vattenslangen till pumpen och en spann redo om det skulle behövas. Inte bara praktisk, den är fin också med sin gröna linoljefärg.

Känns väldans bra att den är på plats. Den halvmurkna skivan som låg där innan ingav inget förtroende, kändes som om vi riskerade att en älg eller något annat från skogen trampade igenom. En älg i vår fina brunn. Hade inte varit roligt! Inte för älgen heller…

Månbas Alfa?

Den uppmärksamme skogsvandraren som passerat torpet har kunnat se antenner av lite olika storlek och modischang på senare tid. Om man är lagd åt det håller skulle man ju kunna tro att här är en bättre spioncentral men så är förstås inte fallet. Vi har testat lite hit och dit och med hjälp av julklappar, vissa investeringar och en son som är synnerligen kompetent på området nätverk och antenner har vi nu en helt acceptabel kontakt med omvärlden. Även när det regnar. Vilket inte varit fallet tidigare.

Nä, det är verkligen inte 1800-tal och genuint torpig men vi är glada att ha kontakt med om världen! Ringa och sms funkar fortfarande uselt men det spelar inte så stor roll, det finns andra kanaler att kommunicera på. Det känns ju ganska bra att ungarna kan få tag i oss.

Och inte minst, nu kan jag publicera mina inlägg på bloggen här på plats och behöver inte vänta tills jag är åter i stan. Kul tycker jag! Jag kan till exempel berätta att vi har haft en härlig solig dag idag här ute men att nu framåt kvällningen svalar regnet där ute. Och det är helt ok för marken behöver vatten!

Sluttjatat om färger, nästan

Ja, jag ska inte hålla på att tjata om detta med färger mer, bara ett sista inlägg. Nu är det faktiskt det rosa-rött som gäller.

Bondpion, tulpaner och midsommarblomster (Ok, de går mer i lila men får vara med på ett hörn i alla fall.)

Pionerna är så underbara!

Gungställningen, sista versen

Kommer ni ihåg gungställningen som välte förra våren? Det visade sig ju att stolparna hade varit ordentligt fastgjutna med stora klumpar cement i djupa hål så hela förra sommaren stack de vassa, lite otäcka resterna av stolparna upp i det som en dag kommer bli det perfekta underlaget för vår krocket bana, terrängkrocket alltså.

Nu har vi spättat bort alla stolparna och två av cementklumparna. En av klumparna satt fast under en stor sten och fick därför ligga kvar, den andra var enorm men så pass långt ner att den också blev liggande. Och de jättestora hålen har vi fyllt i, petat ner en och annan påskliljelök och någon tuva snödroppar. De är inte så snyggt just nu men ganska jämt i alla fall och det känns mycket bättre att springa barfota utan att göra sig illa på de halvt dolda stolparna.