Kassfolket flyttar in!

Och det var bara den lilla bilen. Strax kommer den stora med gräsklippare, motorsåg, två lådor pelargoner och andra viktiga saker.

Det funnkar inte...

... att blogga på torpet. Täckningen är helt enkelt för dålig. Jag hade ju tänkt att berätta varje dag hur det är men det får bli så här istället, jag får berätta när vi passerar stan. Lite besviken men inte mycket att göra.

Nu flyttar vi ut!

I eftermiddag går flyttlasset till torpet. Och väderleksrapporten framåt är helt perfekt!

Jag har inventerat skogens förråd

Det finns kantareller, små men många. Mums!

Det finns smultron. Många, stora, saftiga och så goda! Jag plockade 1 dl på 10 minuter. Om jag inte minns fel så skulle en torpare leverera ca 2,5 liter om året till säterier. De fick inte ge upp så lätt som jag.

Men blåbären lyser med sin frånvaro. Jag ser på fågelbajset att det finns blåbär men jag hittar bara ris.

Visst ser den ostruken ut...

... vår vallmo?

Fågelbad

Jag köpte ju ett litet fågelbad, ett alldeles för litet. Vissa efterforskningar i släktens ägor har resulterat i ett mycket bättre. Det ska snyggas till med lite växer runt och kanske en och annan sten i. Och tomten får stå bredvid och vakta. Nu är det bara fåglarna som fattas, inte en enda den här gångna helgen i alla fall, kanske beroende på att det varit svalt och regnigt…

Pioner

Förra året fick jag pioner, massor av pioner, i födelsedagspresent. Röda, rosa och vita doftpioner. Och de trivs tack och lov på torpet. Det är synd att detta inte är en doft-blogg för de doftar gudomligt!

Djur

Det har varit intensivt djurliv i skogen de senaste dagarna, både inne och ute. 

Att det är fullt av skogssniglar ut är ju inte mycket att säga om men jag tycker nog att de kan hålla sig där! Förklaringen är nog att pelargonierna får stå ute när vi inte är på plats och det här ståtliga exemplaret följde med en kruka in. Jag ska kolla ordentligt, med glasögon, nästa gång jag plockar in krukorna.

Det syns inte så bra men detta är en orm som försöker få lite värme i en gnutta sol mellan skurarna. Jag skulle bara kolla hur den nyplanterade rabarbern mådde och där var han. Han låg stilla länge och jag hann studera honom ordentligt. Alldeles svart, inget sicksackmönster, men inte heller några gula fläckar så jag vet inte vilken sort. Men när han upptäckte mig slingrade han snällt in i snåren så det är ok, det finns plats för oss båda. Jag är själv uppväxte i en sommarstuga där det vimlade av huggisar, man gick ingenstans utan stövlar. De är ju fridlysta så det gjordes många tappra försök att flytta dem från stenpiren, där man helst gick barfota, till skogen men det lyckades dåligt. Och ibland måste jag erkänna fick ett och annat ilsket exemplar sätta livet till. En händig storebror tog vid ett tillfälle tillvara skinnet på ett extra ståtligt exemplar som sattes upp på väggen vid matbordet. Man har ju lite skeva minnen från sin barndom, jag minns skinnet som minst tre meter långt men jag kanske överdriver lite. Och den här lille stackaren på bilden var inte mer än 30 cm, max.

Vad jag försöker säga är att jag kan leva mer ormar, de flyttar oftast på sig.

Det sista djuret har jag ännu inte hunnit fånga på bild. Det är en ung räv som verkar väldigt orädd. Första gången vi såg honom var mitt på dagen då han satt mitt på tunet och tittade på katten som tittade tillbaka. Han blev inte rädd när Sven kom ut genom dörren och upptäckte honom men släntrade sedan ner mot skogen.

I lördags var han där igen, mitt på dagen. Vi var inne, det regnade, men katten missande inte sin kompis. Såg honom först i fönstret och blev alldeles till sig. Ville ut och hälsa/leka/försvara/slåss, vilket vet jag inte, vågade inte släppa ut honom för att se vad som skulle hända. Det är en liten räv och en stor katt, på så sätt ganska jämnbördiga, men räven har lärt sig att överleva i skogen, det har inte Astor så jag tror ett slagsmål inte skulle sluta till kattens fördel. Men antagligen löper väl räven till skogs och katten, som ju är en innekatt normalt, följer efter och försvinner i skogen. Det vill vi inte!

Nästan råge!

Jag är ju inger "mätarperson" på torpet. Vill inte ha termometer vid badbryggan, då skulle man ju aldrig våga bada, eller innetermometer på torpet för då skulle man ju inse att det bara var 15 grader vid ruggigt väder och frysa, och helst inte heller en utetermometer för då kanske jag skippar frukost i det gröna för att det är nästa vintertemperaturer.

En regnmätare har heller aldrig legat på min önskelista men jag hade inga problem med att det införskaffades en när somliga andra ville. (Förstår bara inte varför de ska vara så hiskeligt fula i grön plast?????) Och jag måste erkänna att det är intressant när man kommer ut och ser hur mycket det har regnat den gångna vecka...