Vägarbete

Man tycker att söndagen var fullmatad som den var, eller hur? Men det kommer mer…

När vi solade, nöjda och friskluftströtta körde hemåt mötte vi en traktor med ett verktyg påkopplad som jag nu lärt mig heter sladd. I min värld var det en vägskrapa för grusvägar men jag viker mig för expertisen och lär mig ett nytt ord, sladd heter det. En traktorägare med sladd kan säkert också grusa vägar, precis vad vi skulle behöva för vår lilla grusväg där hjulspåren är så djupa så att bilarnas magar då och då går i. Vi kanske skulle ta reda på var han bor? Så lång i diskussionen ställer sig min chaufför på bromsen, vänder bilen och kör ifatt traktorn. Vi stannar bilen och går ut och stoppar den förvånade traktorchauffören.

Det visade sig vara en så trevlig man som naturligtvis kunde tänka sig att göra jobbet. Så med honom i släptåg körde vi tillbaka till torpet och visade vad vi behöver. Kändes utmärkt, han verkade helt inne på vår linje att göra vägen bättre men ändå inte för tydligt för förbipasserande. (Vi har nog av de inbrott vi har, vi vill inte stoltsera med en ny väg som locka ännu fler skurkar till oss.) Han löser det den här eller nästa vecka lovar han! 

Lite nervöst är det att lämna det hela i en främmande människas händer men eftersom vi inte har en aning om vilket sätt som är bäst att göra detta eller vilket grus det ska vara eller någonting så får vi hoppas vi hittat en expert.

Efter detta körde vi hemåt, middagen blev det enklast möjliga, grillkorv och pulvermos, och sedan slocknade vi i soffan, snudd på friskluftsförgiftade. Perfekt helt enkelt!