Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

lördag 26 maj 2018

Drottningen av hundkex!

Stolt över mig själv! Idag har jag dragit de sista hundkexen. För andra året i rad har står det inte ett enda och fröar. Det borde betyda en tydlig minskning nästa år. Jag hoppas verkligen det för jag är less på detta, ryggen och höger armbåge håller med. Tur att vi inte har större tomt!

Det har gått bra att få upp dem med rötterna i år, inte alla, nej då, men kanske hälften i alla fall. Antar att det beror på att det har varit så fuktigt i marken. Med betoning på har varit för i värmen vi har torkar det fort!

De flesta hamnar i grenkomposten men några satte jag på trappan tillsammans med en doftande syren. Undras om det kan ha något avskräckande effekt på de jag ev glömt på ängen? Typ som när man försöker bli av med kajor genom att hänga upp deras döda kompisar?

Vilka konstiga tankar man får i huvudet när det är så här åskvarmt. Hundkexen gör sig där i kannan och det är bra så!


Upplagd av kl.
Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)