Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 6 maj 2018

Lycka

Det finns många definitioner på vad lycka är men idag kände jag att jag behövde lägga till en till:
Att sitta i en vittsippsbacke och måla sina egenhändigt hopsnickrade pionstöd, det är lycka det!

Och det visade sig vara någon som förevigade min lycka...

Pionstöden knåpade jag ju ihop förra sommaren. Sneda och vinda, jag är ju inte så bra på sånt, och nu när det blev en slatt färg över från hönshusbygget ska de få lite färg också. Det är hög tid att det kommer på plats, pionerna växer så det knakar och är fulla med knoppar.

När man sitter där och målar och lyssnar på flugsnapparen i trädet bredvid tänker man så bra. Jag har ju bytt jobb i vinter, till en konstruktionsavdelning, och håller på att lära mig alla nya termer och annat man behöver när man ska nykonstruera något. PROTOTYPEN till pionstöden gjordes förra sommaren och godkändes av Produktion, Inköp och förstås av Utvecklingsavdelningen (alla tre = jag). Kvalitet (också jag) var lite tveksamma men kalkylerade risken för problem hos kund med vidhängande servicekostnaden till acceptabel.

Det jag målade idag var en typisk FÖRSERIE som också användes som TRÄNINGSSERIE för Produktion. Och nu är det dags för FÄLTPROV. Om det blir godkänt kan vi sätta igång serieproduktion.

Jag är inte ett dugg skadad av mitt arbete...
Upplagd av kl.
Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)