Vedskjulet har hitta sin plats

Vi plockade ju ner förrådet vid friggeboden. Och vi har satt upp det igen! Det var förvånansvärt enkelt och väldigt roligt att bygga upp ett hus igen. Funkade verkligen över förväntan! Allt passade fint ihop men det var nog tur att vi var noga med att märka upp alla brädor innan vi rev.

Takbjälkarna var illa däran av fukt och myrangrepp men min duktiga älskling gjorde nya med de gamla som mall. Passade som en smäck!

Många av golvbrädorna gick att återanvända och det var ju lätt gjort att såga till några nya. Måste få skryta lite, det är faktisk jag som skruvat fast golvet i ena halvan. Jag älskar min lilla skruvdragare som fungerar även för små tassar.

Alltihop är nymålat och fint, jag har varit flitig med penseln. Sen är det bara taket kvar men plåtarna är beställda så det är också på gång. Vi kommer ha ett nytt vedskjul före vintern.

Att samla vatten.

Ett av ledorden denna sommar var förstås vatten eller rättare sagt bristen på vatten. Vattnet i brunnen sjönk och sjönk men har inte tagit slut men så har vi också sparat. Duscha och vattna har det förstås inte varit tal om och vi har kompletterat med dunkar från stan'.

Men vi har också stegvis utvecklat möjligheten att spara. Det står numer en stor tunna under stupröret bakom huset, förut ledde vi bara bort det vattnet. Det har hamnat spannar under "fel" sida av vattenrännorna på både hus och friggebod, där det rinner över när det kommer mycket vatten på en gång.

Lite stolta är vi också över den lilla tunna utanför köksfönstret. Man öppnar köksfönstret och häller potatisvatten mm i tratten och det plaskar skönt i tunnan. Det är inte vacker och det är inte mycket vatten men det har räckt till att vattna kryddträdgård och dillpion i alla fall!

Nu har vi bara ett litet problem. Det är fullt med vatten i den lilla tunnan och den stora. Ekfaten är fulla till kanten. Både stora och lilla vattenkannan är förstås fulla. Fem spannar plus den nya stora murarhinken fyllda till brädden. Och tre skottkärror fulla med vatten. Allt är vattnat, inget slokar längre och det regnar där ute.
VAD SKA VI GÖR MED ALLT VATTNET?!?

Sommarens djurliv

Ingen sommar har vi tillbringar mer tid på torpet än denna underbara sommar. Det är kanske därför vi också sett mer djur än vi brukar. Det bor ett rådjur vid bäcken, en ung älg som vi sett på vägen upp mot torpet flera gånger och rävar som vi sett spår av ett flertal gånger. (Bland annat när det leker med mina tofflor...)

Men det bästa av allt är något som en kväll fastnade på en bild i åtelkameran.

Ser ni vad det är? En lo! (Och här har vi diskuterat om det är en lokatt, ett lodjur eller bara en lo. Det känna som alla tre är ok.) 

Helt fantastiskt att vi har en lo in på knutarna. Det är ju en dröm att få se en i skogen men jag nöjer mig med att den rör sig på tunet på nätterna när jag sover. Jag har tom rapporterat det på www.skandobs.se som är utvecklat tillsammans med Naturvårdsverket och hittar då att det har synts en lo på fler ställen i grannskapet under sommaren. Det är säker "vår" som är rört sig runt bygden.

Utomhuslek

Jag är ju inte så väldigt god vän med bollar och klot och så. De kommer inte åt de håll som jag tänkt mig och framförallt aldrig så långt som jag planerat. Jag förstår inte riktig hur ni andra gör! Och ändå tycker jag det är så roligt med spel och lekar och i år har ägnat oss något åt två olika utomhusaktiviteter:

Vi har spelat lite krocket när det inte varit för varmt. Jag är jättedålig på krocket, har alltid varit, men om man lägger banan i en knölig, oklippt och sluttande backe så har jag också en chans. Terrängkrocket! Med en ganska fri regelbok.


Och så kom Amerikaresenärerna hem i ett med ett nytt spel som heter Cornhole. Man kastar en gammaldags ärtpåse, typ, i ett hål. Fast namnet antyder ju att det inte ska vara ärtor i påsen utan majs. Det har i alla fall sågats och snickrats och målats. Sytts påsar som fyllts. Mycket trevligt spel! Det kommer tas fram fler somrar!

Vårt gamla äppleträd

Vårt enda gamla äppleträd dignar av frukt som så många andra fruktträd i år. Vi har ju inte lyckats hitta någon som kan tala om vad det är för äppelsort men nu har vi hittat Nordiska museets Äppleapp! Med hjälp av några frågor hade vi på fem minuter bestämt oss för att det är Arvidsäpplen vi har. Jodå, jag förstår att vi inte blir några experter med hjälp av en app men det verkar vara ett helt möjligt antagande. En sörmländsk äpplesort från mitten av 1800-talet kan mycket väl ha hamnat på vårt torp. Testa appen själv!

Det är ju ett tidigt äpple, moget nu, som är sött och fint men mjöligt vilket tyvärr inte är så uppskattat i vår familj. Att spara det fungerar dåligt så det är tur att det blir ett underbart mos och goda äpplepajer av dem!

Nu har vi samma problem i år som alla år, många av äpplena faller till marken innan de är riktigt mogna, ofta med grova gångar i köttet. Vi funderar på om det kan vara Äpplevecklaren. Beskrivningen stämmer ganska bra men det enda botemedlet tycks vara att borsta stammen försiktigt för att bli av med övervintrande  larver. Med tanke på vårt gamla knotiga tråd känns det svårt att göra ett bra arbete. Jaja, i år får vi mer äpplen än vi kan hantera i alla fall!

Myggnät

Vi har haft ett fullt fungerade men hiskeligt fult myggnät där upp. När det nu började bli för många och för stora hål blev det så här i stället. 

Fråndraget

Fördraget. 

Ganska nöjd. Hoppas nu bara att katten kan låta bli att jag flygdjur som sitter på utsidan. Det blir så tråkiga revor då.

Rosen har skaffat tassels!

Vi har ju två planterade rosor, en torpros från norr och en från söder men vilda rosor har vi oräkneliga, överallt. Det varierar lite i färg och i doft och jag har en speciell favorit som doftar gudomligt. Från början var det en 2,5 meter lång, stickig, kal pinne med en tofs av blad och blom längst ut, inte vacker alls. Försiktigt har jag vårdat nya skott och nu har en nästan buskform, riktigt snygg om jag får säga det själv.

Och så häromdagen när jag tittade närmre på den har den inte bara fått nypon utan också röd-rosa tofsliknande prydnader! Den ser nästan julpyntad ut!

Här krävdes Google och det var inte svårt alls att hitta att det är sömntornstekeln som varit på besök. Och det bästa av allt är att det tydligen inte skadar rosen och inte verkar vara någon fara att det ska sprida sig och ställa till något så det får sitta där och vara vackert.

Svensk sommar när den är som bäst!

Jag gillar svensk sommar! Nu kan ju svensk sommar kan ju vara allt från 30+ grader med brännande sol till 12 grader och ösregn som vi alla vet. Men en dag som denna är för mig urtypen för en svensk sommardag. Sol och lite moln med värme i solen och svalka i skuggan. Och så nu fram på eftermiddagen en liten skur.

Både jag och naturen njuter!

Mysteriet på torpet.

Det händer konstiga saker här...

Häromdagen åkte vi till stan för att tillbringa natten där. När jag hade låste dörren och vände mig om så ser jag mina utespringartofflor mitt på gräsmattan (alltså den brända plätt som vi av gammal vana kallar gräsmatta). Vi är lite stressad så jag bestämmer mig för att de får ligga där, det är inte första gången de är ute och slarvar en natt.

Nästa förmiddag när jag kommer tillbaka så är tofflisarna borta! Tankarna går mellan "Håller jag på att bli senil på allvar, minns jag så fel?" via "Vilken idiot till kleptoman vill ha mina tio år gamla, väl insvettade, tofflor?" till "Jag kommer sakna min torptofflor!" och tillbaka igen. I vilket fall var och förblev de borta, jag planerade ett lördagsbesök i Tranås för att fixa nya och gick till sängs ganska irriterad den kvällen.


Nästa morgon efter ett härlig nattregn gick jag att studera hur pionerna vid parkeringen mådde, om det vill ha en skvätt till från vattentunnan och hittar där, i det höga gräset, en av de försvunna skodonen! Blöt men annars i samma skick jag lämnat den låg den där och såg ensam ut.


Jag letade förstås i närheten efter den andra men hittade inget där. Däremot på eftermiddagen när jag gick och kollade fågelbadet hittade jag nummer två där. Om jag hade stått där tofflorna låg från början och hade kastad den ena åt öster och den andra åt väster så hade de nog hamnat ungefär så. Jätteskumt!

Naturligtvis kan vi inte låta bli att spekulera i vad som hänt. Även om vi har originella grannar i skogen känns det väldigt osannolikt att en människa kastat tofflor omkring sig. Ett djur då? Det bor en uggla i närheten. Kan ugglan blivit skumögd och tagit tofflorna för ett byte och sen släppt dem när hen insåg sitt misstag? Vi vet att det springer rävar här om nätterna, kan det var några lekfulla rävungar som roat sig? Men vi kan inte hitta några tecken på bitmärken. Katten Astor har vi också tittat misstänksamt på men han har aldrig, inte ens som kattungen brytt sig om några skor. Varför nu?

Jag vet inte vad jag ska tro. För det kan väl inte vara så att det är tomten som busar med oss? Tänk om han är arg!

En heffaklumpsfälla?

Ett hål, ja. Vad ska vi göra med vårt hål???
Ca 2 x 3 m och knappt 1,5 m från djupaste punkten till den hiskeligt fula gjutna kanten. Man kan ju undra varför det göts med hål för en ingång och varför man bemödade sig med att gräva ut så pass mycket i denna steniga jord. Vi har inget bra svar men det är ju ganska ofta vi inte fattar hur vår föregångare här på torpet tänkte.

Vi har i alla fall några mer eller mindre realistiska förslag från familjen på vad man skulle kunna göra åt denna vanprydnad.

-  Hacka bort muren och låt naturen ta över.  (Mycket arbetet för lite nytta om jag får säga vad jag tycker)
- Öppna upp dörrhålet lite och gör ett garage för en fyrhjuling. (Olika personer ser olika nytta med en fyrhjuling. Jag kan sträcka mig till att den skulle kunna användas för att ploga vägen så vi kan komma hit på vintern.)
- Fylla hålet med sex m3 hästgödsel för att kunna odla ananasar som de hade gjort på ett ställe i Cornwall. (Tveksamt om egenodlad ananas är värd den gödselstanken över tunet.)
- Eller ett alldeles vanligt växthus för tomater och annat smaskens. (Lite lockande är det allt. Erkänner.)
- Det allra enklaste förslaget, bara ett altangolv vilket väl också är det mest realistiska. Man kanske t o m skulle kunna sätta ett myggnätstält över och riktigt varma sommarnätter skulle man kunna sova ute. Det hade inte varit helt fel denna sommar!

Det händer i alla fall inget denna sommar så vi har tid att fundera. Och allra först ska allt skräpa om våra kära föregångare har dumpad där bort. Äcklig, superäcklig isolering som mössen byggt bo i, hönsnät och jag vet inte vad. Det finns alltså möjligheter att komplettera listan ovan med fler kreativa förslag!

Med svalkan kommer arbetslusten!

Jag upplevde just en ovan känsla när jag satt och läste där ut. Jag frös! Det var längesedan. Det har dragit över flera åskväder på eftermiddagen och luften är härligt frisk. Allra bästa var att vi fick regn, hela 2 mm. Jubel och hänryckning! Jag är inte kräsen, varje droppe är en källa till glädje.

Redan i morse var det förhållandevis svalt så äntligen kom vi igång med sommarens projekt på allvar. (Det funkar inte att jobba när det är över 30 grader varmt. Det kan inte vara nyttigt på något vis!) Vi har ju bestämt oss för att flytta bort förrådsdelen som suttit ihop med friggeboden och försöka använda det till vedskjul på annan plats.

Så här såg det ut strax före åskan. Halvvägs och bitarna snyggt i ordning på det som en gång var en gräsmatta. Sen började det mullra och då gick det fort. In med allt i friggeboden (Jodå, alla bitar var ordentlig uppmärkta så det gjorde inte så mycket att det blir lite oordning) samtidigt som det sista plockades ner med en hiskelig fart.

Kvar blev bara en den gjutna kanten, mer om det en annan dag,











Och så har vi baxat över bottenbiten till den nya platsen. De gjutna plintarna har varit där ett tag nu och väntat på att det ska kunna gå att arbeta. Här har ni två torpare som är nöjda med sitt dagsverke! Och som kommer sova fullständigt ovaggade i natt.