Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 26 augusti 2018

Att samla vatten.

Ett av ledorden denna sommar var förstås vatten eller rättare sagt bristen på vatten. Vattnet i brunnen sjönk och sjönk men har inte tagit slut men så har vi också sparat. Duscha och vattna har det förstås inte varit tal om och vi har kompletterat med dunkar från stan'.

Men vi har också stegvis utvecklat möjligheten att spara. Det står numer en stor tunna under stupröret bakom huset, förut ledde vi bara bort det vattnet. Det har hamnat spannar under "fel" sida av vattenrännorna på både hus och friggebod, där det rinner över när det kommer mycket vatten på en gång.

Lite stolta är vi också över den lilla tunna utanför köksfönstret. Man öppnar köksfönstret och häller potatisvatten mm i tratten och det plaskar skönt i tunnan. Det är inte vacker och det är inte mycket vatten men det har räckt till att vattna kryddträdgård och dillpion i alla fall!

Nu har vi bara ett litet problem. Det är fullt med vatten i den lilla tunnan och den stora. Ekfaten är fulla till kanten. Både stora och lilla vattenkannan är förstås fulla. Fem spannar plus den nya stora murarhinken fyllda till brädden. Och tre skottkärror fulla med vatten. Allt är vattnat, inget slokar längre och det regnar där ute.
VAD SKA VI GÖR MED ALLT VATTNET?!?


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)