Ett fynd!

Det finns envisa men obekräftade teorier om att romarna nådde längre än vad som sägs i historieböckerna, långt upp i det nuvarande Sverige. Nu har vi äntligen fått bevis! Vi har träffat Sten Grushane, stadsarkeolog som framför allt specialiserat sig på vägnätets historia och utbyggnad. Herr Grushane har hittat det slutliga beviset, en del av en romersk väg vid gränsen mellan Småland och Östergötland. Han visar entusiastiskt upp den korta sträcka som han inte bara funnit utan också restaurerat. Han är helt övertygad om att detta är en stump av den väg som i flera olika skrifter refererats till som Via Dassum.

Men allvarligt. Via Dassum. Kan den verkligen heta så eller är det någon som skämtar med mig aprillo?

Vintervatten: Klappat och klart!

Nu har vi grävt igen hela diket. Och bara temperaturen stiger och gräset börjar växa kommer det bli så fint. Och bäst av allt, vattnet fungera perfekt. Ett vattentryck vi aldrig varit i närheten av! Det ska bli så skönt att slippa plocka in och ut pump och slang vår och höst. Detta med brunnspump som sitter i brunnen och en hydrofortank i köket gör allt så mycket lättare.

Småkryp

Inga myggor eller så ännu men är det inte extremt gott om myror i år? Det är skogsmyror i drivor!

Vintervatten: Dags för proffsen

Vi hade först problem med att hitta någon som kunde hjälpa oss. Vänner och släkt kom med sina goda råd och det är vi förstås tacksamma för men man vill ju gärna höra vad proffsen säger också.

Men det löste sig, Jacob på Åkessons rör i Tranås fixade allt. Och inte nog med det att vi fick klart för oss vad det var vi behövde, han koordinerade sitt eget arbete med elektriker och brunnsborrare. De kom som lovat och blev klara som lovat. Sånt gillar vi!

Först lades slangen och ny elkabel i vårt fina dike och massor av isolering. Med lite grus på blev det så här tjusigt.

Vintervatten: Att gräva ett dike

Vi började med vattnet, det var inte självklart för oss hur det skulle gå till att kunna få vatten in från brunnen året runt som vi önskade. Helt klart var i alla fall att vi skulle behöva lägga en ny vattenslang från brunnen. Den skulle isoleras och ha en värmekabel. Tanken på att gräva ner en ny slang i vår steniga backe var avskräckande. Den gamla låg bitvis mycket ytligt och plats för någon isolering saknades. Skulle vi ta dit en grävskopa som skulle köra sönder hela tomten? Att handgräva var ju helt uteslutet. 

Eller?

En solig dag i februari bestämde vi oss för att bara försöka lite, lite. Något tjäle var det inte och förstås ingen snö. Och det gick så lätt! Varsin meter av den gamla slangen fick vi fram på ett kick och började övermodig räkna ut att med den takten skulle vi ju kunna gräva upp de 50 metrarna gammal slag och därtill göra diket både bredare och djupare till i april om vi gjorde en bit varje helg.

Det gick inte lika lätt hela vägen. Vi kan väl säga som så att hade inte vädret varit så förlåtande under hela våren och hade vi inte fått ett antal arbetsfria dagar pga eländet i världen så har vi inte blivit klara. Tänk vad lätt det är att överskatta sin förmåga!

Vi grävde, vi baxade sten, vi sprängde sten med våra sprängkilar. Vi rätade ut det slingrande diket från tidigare, vi breddade och vi gjorde djupare.

I påskas var det klart! Och ingen har fått ont i ryggen. Jag är så stolt så jag nästan spricker!

Planer i år

I vintermörkret formas ju sommarens projekt. Vi bestämde oss då för att försöka förlänga torpsäsongen. Det är lika frustrerande varje år att inte kunna komma ut och bo på våren och lika sorgligt varje höst att stänga ner.

Vi kom fram till att det behövs:

• Vintervatten. Det är uselt att släpa dunkar!
• Bättre isolering på sovloftet. Det är uselt att vakna huttrande också.
• Mindre drag från fönster och dörr.
• Möjlighet att laga mat även om strömmen går.

Ja, det där med matlagningen är kanske inte riktigt att förlänga säsongen, mer att klara sig där ute i en krissituation utan ström, men det får slinka med av bara farten.

Och vi är redan på god väg. Jag har mycket att berätta!

Välkomna!

Välkomna till en ny säsong på torpet! 

Säsongen efter våren vi aldrig kunde föreställa oss, efter vintern som aldrig blev.