Vi började med vattnet, det var inte självklart för oss hur
det skulle gå till att kunna få vatten in från brunnen året runt som vi önskade. Helt klart var i alla fall att vi skulle behöva lägga en ny
vattenslang från brunnen. Den skulle isoleras och ha en värmekabel. Tanken på att gräva ner en ny slang i vår steniga backe var avskräckande. Den
gamla låg bitvis mycket ytligt och plats för någon isolering saknades. Skulle
vi ta dit en grävskopa som skulle köra sönder hela tomten? Att handgräva var ju
helt uteslutet.
Eller?
Eller?
En solig dag i februari bestämde vi oss för att bara försöka
lite, lite. Något tjäle var det inte och förstås ingen snö. Och det gick så lätt! Varsin meter av den gamla slangen fick vi fram på ett kick och
började övermodig räkna ut att med den takten skulle vi ju kunna gräva upp de 50
metrarna gammal slag och därtill göra diket både bredare och djupare till
i april om vi gjorde en bit varje helg.
Det gick inte lika lätt hela vägen. Vi kan väl säga som så att hade inte
vädret varit så förlåtande under hela våren och hade vi inte fått ett antal
arbetsfria dagar pga eländet i världen så har vi inte blivit klara. Tänk vad
lätt det är att överskatta sin förmåga!
Vi grävde, vi baxade sten, vi sprängde sten med våra sprängkilar. Vi rätade ut det slingrande diket från tidigare, vi breddade och vi gjorde djupare.
I påskas var det klart! Och ingen har fått ont i ryggen. Jag är så stolt så jag nästan spricker!
Det gick inte lika lätt hela vägen. Vi kan väl säga som så att hade inte
vädret varit så förlåtande under hela våren och hade vi inte fått ett antal
arbetsfria dagar pga eländet i världen så har vi inte blivit klara. Tänk vad
lätt det är att överskatta sin förmåga!Vi grävde, vi baxade sten, vi sprängde sten med våra sprängkilar. Vi rätade ut det slingrande diket från tidigare, vi breddade och vi gjorde djupare.
I påskas var det klart! Och ingen har fått ont i ryggen. Jag är så stolt så jag nästan spricker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar