Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

fredag 28 april 2017

Den gamla elstolpen

Jag har nog skrivit om den förut, den gammal elstolpe med isolatorer och allt som står kvar vid tomtgränsen. I höstas klippt vi ner lite av den spretiga och mindre vackra vildapeln som växte framför. Förhoppningsvis kan vi fortfarande få en sky av blommor kommande vårar och så ser vi holken som vi satt upp på stolpen bättre och även dess invånare. (Vi satte upp den med viss tvekan för det där gamla stolparna var väl löjligt väl impregnerade med massor av gift. Vi var lite oroliga för fågelungarna men det verkar inte vara någon fara för det kläcks nya fina kullar blåmes varje år. Vi har inte sett någon med två huvuden eller tre ben ännu.)


Men nu var det stolpen det skulle handla om. Vi tycker det är lite roligt att den står där, minner om en svunnen tid, men den är ju egentligen inte speciellt vacker. Den vore i alla fall snyggare om det klättrade en fantastisk klematis/kaprifol/liknande slingerväxt på den. Men klematisar har vi försökt på annat ställe på torpet, de blir sådär cirka tre dm höga och blommar sällan. Kaprifol, vild sådan, har vi ju på flera ställen, underbar och doftande, men den är inte speciellt snabbväxande. Finns det ingen som kan komma med ett bra förslag? Något som kan växa i en handfull jord och resten sten, tål vara utsatt för direkt västvind, snabbväxande, och med lång och intensiv blomsäsong. Och så ska det förstås helst vara en gammaldags torpväxt…

1 kommentar: