Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 2 september 2018

Helgen har bjudit på gott och blandat. 45 mm regn natten mellan fredag och lördag. Sommarvarm söndag med tid att läsa klart den sista semesterboken från biblioteket i hängmattan.
Men den höstiga lördagen var nästan bäst. Tillsammans med en av grabbarna som var på besök blev det en skogspromenad med fin resultat!



onsdag 29 augusti 2018

Vedskjulet har hitta sin plats

Vi plockade ju ner förrådet vid friggeboden. Och vi har satt upp det igen! Det var förvånansvärt enkelt och väldigt roligt att bygga upp ett hus igen. Funkade verkligen över förväntan! Allt passade fint ihop men det var nog tur att vi var noga med att märka upp alla brädor innan vi rev.

Takbjälkarna var illa däran av fukt och myrangrepp men min duktiga älskling gjorde nya med de gamla som mall. Passade som en smäck!

Många av golvbrädorna gick att återanvända och det var ju lätt gjort att såga till några nya. Måste få skryta lite, det är faktisk jag som skruvat fast golvet i ena halvan. Jag älskar min lilla skruvdragare som fungerar även för små tassar.

Alltihop är nymålat och fint, jag har varit flitig med penseln. Sen är det bara taket kvar men plåtarna är beställda så det är också på gång. Vi kommer ha ett nytt vedskjul före vintern.


söndag 26 augusti 2018

Att samla vatten.

Ett av ledorden denna sommar var förstås vatten eller rättare sagt bristen på vatten. Vattnet i brunnen sjönk och sjönk men har inte tagit slut men så har vi också sparat. Duscha och vattna har det förstås inte varit tal om och vi har kompletterat med dunkar från stan'.

Men vi har också stegvis utvecklat möjligheten att spara. Det står numer en stor tunna under stupröret bakom huset, förut ledde vi bara bort det vattnet. Det har hamnat spannar under "fel" sida av vattenrännorna på både hus och friggebod, där det rinner över när det kommer mycket vatten på en gång.

Lite stolta är vi också över den lilla tunna utanför köksfönstret. Man öppnar köksfönstret och häller potatisvatten mm i tratten och det plaskar skönt i tunnan. Det är inte vacker och det är inte mycket vatten men det har räckt till att vattna kryddträdgård och dillpion i alla fall!

Nu har vi bara ett litet problem. Det är fullt med vatten i den lilla tunnan och den stora. Ekfaten är fulla till kanten. Både stora och lilla vattenkannan är förstås fulla. Fem spannar plus den nya stora murarhinken fyllda till brädden. Och tre skottkärror fulla med vatten. Allt är vattnat, inget slokar längre och det regnar där ute.
VAD SKA VI GÖR MED ALLT VATTNET?!?


lördag 25 augusti 2018

Sommarens djurliv

Ingen sommar har vi tillbringar mer tid på torpet än denna underbara sommar. Det är kanske därför vi också sett mer djur än vi brukar. Det bor ett rådjur vid bäcken, en ung älg som vi sett på vägen upp mot torpet flera gånger och rävar som vi sett spår av ett flertal gånger. (Bland annat när det leker med mina tofflor...)

Men det bästa av allt är något som en kväll fastnade på en bild i åtelkameran.


Ser ni vad det är? En lo! (Och här har vi diskuterat om det är en lokatt, ett lodjur eller bara en lo. Det känna som alla tre är ok.) 

Helt fantastiskt att vi har en lo in på knutarna. Det är ju en dröm att få se en i skogen men jag nöjer mig med att den rör sig på tunet på nätterna när jag sover. Jag har tom rapporterat det på www.skandobs.se som är utvecklat tillsammans med Naturvårdsverket och hittar då att det har synts en lo på fler ställen i grannskapet under sommaren. Det är säker "vår" som är rört sig runt bygden.







onsdag 22 augusti 2018

Utomhuslek

Jag är ju inte så väldigt god vän med bollar och klot och så. De kommer inte åt de håll som jag tänkt mig och framförallt aldrig så långt som jag planerat. Jag förstår inte riktig hur ni andra gör! Och ändå tycker jag det är så roligt med spel och lekar och i år har ägnat oss något åt två olika utomhusaktiviteter:

Vi har spelat lite krocket när det inte varit för varmt. Jag är jättedålig på krocket, har alltid varit, men om man lägger banan i en knölig, oklippt och sluttande backe så har jag också en chans. Terrängkrocket! Med en ganska fri regelbok.


Och så kom Amerikaresenärerna hem i ett med ett nytt spel som heter Cornhole. Man kastar en gammaldags ärtpåse, typ, i ett hål. Fast namnet antyder ju att det inte ska vara ärtor i påsen utan majs. Det har i alla fall sågats och snickrats och målats. Sytts påsar som fyllts. Mycket trevligt spel! Det kommer tas fram fler somrar!

Vårt gamla äppleträd

Vårt enda gamla äppleträd dignar av frukt som så många andra fruktträd i år. Vi har ju inte lyckats hitta någon som kan tala om vad det är för äppelsort men nu har vi hittat Nordiska museets Äppleapp! Med hjälp av några frågor hade vi på fem minuter bestämt oss för att det är Arvidsäpplen vi har. Jodå, jag förstår att vi inte blir några experter med hjälp av en app men det verkar vara ett helt möjligt antagande. En sörmländsk äpplesort från mitten av 1800-talet kan mycket väl ha hamnat på vårt torp. Testa appen själv!

Det är ju ett tidigt äpple, moget nu, som är sött och fint men mjöligt vilket tyvärr inte är så uppskattat i vår familj. Att spara det fungerar dåligt så det är tur att det blir ett underbart mos och goda äpplepajer av dem!


Nu har vi samma problem i år som alla år, många av äpplena faller till marken innan de är riktigt mogna, ofta med grova gångar i köttet. Vi funderar på om det kan vara Äpplevecklaren. Beskrivningen stämmer ganska bra men det enda botemedlet tycks vara att borsta stammen försiktigt för att bli av med övervintrande  larver. Med tanke på vårt gamla knotiga tråd känns det svårt att göra ett bra arbete. Jaja, i år får vi mer äpplen än vi kan hantera i alla fall!

måndag 20 augusti 2018

Myggnät

Vi har haft ett fullt fungerade men hiskeligt fult myggnät där upp. När det nu började bli för många och för stora hål blev det så här i stället. 

Fråndraget

Fördraget. 

Ganska nöjd. Hoppas nu bara att katten kan låta bli att jag flygdjur som sitter på utsidan. Det blir så tråkiga revor då.