Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

onsdag 1 juni 2016

Poiner

Det har varit en helg i pionens namn.

Är det någon som minns dillpionen? Dillpionen som jag såg på Linnés Hammarby våren 2011? Som jag efter mycket letande hittade på Jättegrön våren 2014 och som jag trodde dog i torkan den sommaren?
Visst är den underbar!

Så har vi bondpionen som fanns här när torpet blev vårt. Underbar i både frodighet och färg där de växer utan gödning eller vård i den steniga marken. De första blommorna har slagit ut och om några dagar är den oslagbar. Jag har räknat knoppar. Framsidans tre har 17, 8 respektive 5 knoppar. Men de små på gaveln är fina de med med tre respektive en knopp.


Och vi ska inte glömma doftpionerna jag fick av min älskade våren 2012. Fyra av vardera vit, rosa och röd. De som är planterade är stora och frodiga och fulla med knopp. Jag får väl erkänna att det fortfarande finns några som står i kruka, nergrävda i ett hål men det kanske är just i år vi ska bli av med den där stubben och få dem också på plats?
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)