Stolt kycklingmamma!

Kommer ni ihåg äggen? Nu är alla småttingarna här! 17 stycken bedårande fluffbollar. Mina nära och kära har kallat mig hönsmamma genom åren (Vilket jag tycker är lite överdrivet. SÅ överbeskyddande har jag väl inte varit? Eller?) men nu kallar jag mig med stolthet kycklingmamma.

Visst är så fascinerande att ur det hårda ägget kommer en lite blöt trasa som genast börjar kravla omkring och pipa och bara en stund senare är den söt och fluffig och klarar sig själv. Nästan i alla fall för de behöver ju förstås en mamma som ger trygghet, värme och pekar på mat och vatten.

Blom, blom

Nu blommar det både till höger och vänster. Krokus, blåsippor, tussilago, tibast, blyga violer och vintergäck. Vintergäck??? Det har vi inte haft förut, eller? Har jag planterat det? Inget minne alls av det. Men fin är den i sin ensamhet!

Lavar

Vi jobbar med årets ved. Jag rör ju inte motorsågen och inte är jag speciellt stark heller så min uppgift blir att klippa grenarna i spislämpliga bitar. Idag har jag kanske inte varit så flitig, jag har ägnat mycket tid till beundra alla fina lavar. 

Det finns massor av gula och några gröna, till och med rosa!

Jag är dålig på lavar, vet inget egentligen. Jag borde läsa på.

En liten, liten pion!

Framför huset har vi våra fina pioner. Ja, just nu är det lite spretiga, rådjuren kalasar på fröskidor och toppar under vintern så riset får står kvar för deras skull men redan nu ser man att de är på G om man lyfter lite på löv och torrt gräs. Men enda sedan vi blev torpets (jo, det är rätt skrivet, det är mer torpet som har oss än tvärt om) har det varit tre pioner med ett tydligt glapp där det saknats en fjärde. Just de här pionerna dyker upp på fler ställen på tomten. Det känns som om det är självsådda och sakta, sakta växer till sig. Vi är rädd om dem och de får växa där de kommer upp men i somras var en av de små i vägen för andra projekt och därför beslöt vi att flytta den till till gluggen. Att omplantera pioner ska vara svårt, vi gjorde det med kärlek och omsorg och grävde djup, djup för att få med hela roten. Väntan har varit lång och nervös men den kommer! En liten, liten topp på gång!

Första

Detta var verkligen den där första helgen av riktigt vår. Så underbart! Vi såg den första citronfjärilen, första huggormen, första vipan, den första ludna larven (som tyvärr dog då den fastnade med pälsen i kådan av en nyss sågad gran) och den första tibastblomman. Och massor av kvittrande småfåglar och krokusbacken i blom.

Massor av hönsingar!

Nytt hönshus medför behov av fler hönor! Egentligen inte men just nu har vi bara tuppen Tuppen och två hösningar kvar så jag skulle i alla fall vilja har några till. Gärna sådana som lägger ägg till sommaren. Förhoppningsvis blir hönsmarknaderna till våren av i år men så mycket har jag väl i alla fall lärt mig av det senare åren att man ska inte ta något för givet.

Höns lägger ägg när de är typ 20 veckor vilket betyder att om man ska få fram egna ska ur ägg behöver man komma igång redan strax efter nyår om man vill ha ägg till midsommarsillen. Det är ju inte så lätt när man har sommarhöns. Men nu är vi så lyckligt lottade att vår fina 4H-gård inte bara hyser våra lilla flock över vintern, de kläcker även fram nya kycklingar. Den här gången har vi enats i vår strävan att flera olika sorter på respektive håll.

Så härom helgen åkte vi och köpte ägg från Silverrudds blå och Cream Legbar. Förhoppningen är att det ska bli ljusgröna och turkosa ägg framåt hösten. Nu väntar vi bara på att det ska börja hända något i kläckaren...

Stora planer!

Det där med höns har visat sig vara det roligaste jag gjort på många år. Äggen i sig är toppen men bara det att hönsingarna själva är så mysiga är glädje nog. Hitintills har de fått bo i en lite, enkel redskapsbod men nu har vi slagit till på allvar och vi har ett nytt, fint hus på gång. Med plats för typ 70 hönor (nio st per m2 för mindre raser) enligt Jordbruksverkets normer. Det verkar helt sjukt! Det måste ju betyda att det typ står på varandra. Nej, jag ser framför mig kanske tio stycken men potential för framtida år är ju inte fel.

Det började så bra med att vi fick plintarna på plats men sen kom vintern tillbaka. Just nu är det ca 30 cm snö på byggplatsen. SÅ frustrerande. Vill ha det klart nu! Men jag får nöja mig med att titta längtande på projektledarens fina skiss.

Hoppfullt!

Då var torpsäsongen 2022 igång!

Efter två år med pandemi kändes det som om livet skulle återvända men nu verkar istället som om det innevarande året ska bli det värsta på många, många år där inga vaccinationer i världen hjälper.

Men torpet står där och vill har vår tid och uppmärksamhet. Tacksam är jag för det! Det jordnära aktiviteterna där ute ger mig en paus, det hjälper mig att stänga ute eländet en lite stund och låta mig hämta kraft och mod för att sen orka återgå till verkligheten. Jag hoppas att det ger er läsare en stunds förströelse också.

Välkomna!