Det man inte har i huvudet...

Har vänt upp och ner på huset idag för att hitta min plånbok. Gav till slut upp insåg att enda stället jag inte letat var torpet. Sagt och gjort, åket ut och kollade. Oerhört lättad när jag hittar den lite under bordet där ute och därtill fick jag en lite stund i den ljumma kvällen på altanen. Det var värt resan i dubbel bemärkelse!

Vi har vatten igen

Jag vågar inte säga för mycket men det verkar som både pump och varmvattensberedare har överlevt vintern. Allt är inkopplat och vattnet flyter fint, både varmt och kallt. Det enda som var lite konstigt var att det rann så dåligt i handfatskranen när det flödade så fint i köket men det fick sin förklaring när vi skruvade av silen på kranen. Den var ju full av gegg, antar att det har växt till sig under några år, och efter rensning så blev det fullt flöde där med. Men det står en ny sil på inköpslistan, kändes som en rimlig investering.

Blir bara lite orolig när man ser väderleksprognosen, det hotar ju med minusgrader. Tänk om det blir så kallt att allt fryser sönder? Men så illa kan det väl bara inte vara. Nej, det accepterar jag inte. Bort med kung Vinter och fram med gumman Tö.

Påskliljor,

pärlhyacinter, scilla, gula tulpaner, blåsippor, vitsippor, gullvivor, vintergröna, förgätmigejer, smörblommor. Och det var bara det som blommade! Knoppar fanns på röda tulpaner, pioner och liljekonvalj.

Ja, vi har haft en underbar dag på torpet!

Sädesärlan

Både herr och fru Sädesärla satt på taket och var allmänt irriterade på oss när vi var på torpet och fikade idag. Undrar var de tänker bygga bo? Läste på lite och de tycks inte vara så kräsna, det kan bygga lite var stans. Hoppas vi inte störde dem för mycket.

Rödhaken var också där. Min favo!

Behöver jag säga mer?

Holkar

Jag skrev ju om julgranar härom dagen och för att fortsätta på temat jul kan jag berätta om senaste julens största och tyngsta paket och det var inte till något av barnen utan till mig. I det fann jag diverse brädbitar av lite olika storlekar och former, somliga med hål, och en burk med skruv. Men jag är ju urduktig på pussel och insåg snabbt att det var holkar, lite längre tid tog det att räkna ut att det var två fågelholkar och tre fladdermusholkar, dvs det var MATERIALET till att bygga fem holkar.

Som ni vet så är jag inte så jätteduktig på praktiskt byggarbete men nu har jag fått öva mig. Med hjälp av goda råd, handgriplig hjälp och inte en enda spydig kommentar så har jag lyckats få ihop byggnationerna under vintern. Jag är stolt som en tupp!

(Och återigen har jag insett varför byggvärlden är manlig och att de inte har någon lust att släppa in oss kvinnor. Hur ska jag kunna skruva i en skruv med en skruvdragare som jag måste hålla med båda mina två små händer för att nå runt handtaget? Var är den tredje handen att hålla skruven med? Ser imponerat på när älsklingen använder den där mackapären. Inte nog med att han håller vidundret med en hand, han kan också ställa om hastighet med tummen. Och han är visserligen mycket duktigare än jag på detta med snickerier men just detta har bara med handstorlek att göra, inget annat)

Och nu har i satt upp i alla fall fågelholkarna. Man vill ju egentligen inte spika i träden och vi tyckte vi fick till det fint med den här konstruktionen med en tvärslå i en grenklyka.

Nytt porslin?

Mullvads-sorken har fortsatt att gräva upp nya fina högar. Längst upp i högen lägger han gärna något skräp han hittat, t ex en glassbit eller så. Den här lilla skärvan hittade jag i söndags. Jag är ju inte världen bästa fotograf så jag fick inte till färgerna ordentligt. Mönstret är inte blått utan svart med en antydan till gult fyllnad i blomman. Jättesöt! Undrar om man kan hitta vad det är för ett mönster?

Rödhaken är här!

Den sjöng så vacker för mig när jag skrapade bilen.

Julgranar

Skogen växer tät runt torpet och vill gärna ta över vår lilla glänta också. Vi tog en promenad över ägorna i söndags och studerade årets behov av röjning. Mest akut är några små granar som plötsligt inte är så små längre. De flest är sneda och vinda, bara att ta bort, men det finns i alla fall två som skulle bli fina julgranar. Redan i år om man vill ha en liten gran eller om två, tre år om den ska vara lite större. Någon intresserad?

Själva håller vi oss till platsgran av allergiskäl. Jag är övertygad om att grannarna där i alplandet fortfarande minns de där exotiska (korkade? störande?) svenskarna i som på julaftons eftermiddag 1997 satte ut en gran i snön full med kulor, glitter och annat inomhuspynt, tillsammans med julstjärnorna som snabbt dog i kylan. De visst ju inte att vi hade ett akut astmaanfall där inne.