Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 1 april 2014

Julgranar

Skogen växer tät runt torpet och vill gärna ta över vår lilla glänta också. Vi tog en promenad över ägorna i söndags och studerade årets behov av röjning. Mest akut är några små granar som plötsligt inte är så små längre. De flest är sneda och vinda, bara att ta bort, men det finns i alla fall två som skulle bli fina julgranar. Redan i år om man vill ha en liten gran eller om två, tre år om den ska vara lite större. Någon intresserad?

Själva håller vi oss till platsgran av allergiskäl. Jag är övertygad om att grannarna där i alplandet fortfarande minns de där exotiska (korkade? störande?) svenskarna i som på julaftons eftermiddag 1997 satte ut en gran i snön full med kulor, glitter och annat inomhuspynt, tillsammans med julstjärnorna som snabbt dog i kylan. De visst ju inte att vi hade ett akut astmaanfall där inne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar