Horrör

Order horrör användes i mitt barndomshem med betydelsen konstföremål, eller i alla fall ett utsmyckat bruksföremål, som var så ful att det blev roligt. Horrörer användes till priser i den årliga bilorienteringen bland annat.

Vi har hittat en hörrör. (Fast det är nog egentligen mer än en horrör för den speglar en människosyn som är väldigt svår att förstå för mig.) Den dök upp när jag planterade de där syrensticklingarna häromdagen. Det är alltså en flicka i kjol, antagligen ett litet afrikansk barn för lite brun färg finns kvar och det ska absolut föreställa krulligt hår, som sitter på ett blad. Med ett ansikte som är synnerligen aplikt. Det måste vara ett gammal askfat för det ser ut som man lagom kan lägga cigaretten över hennes ben. Man kan skratta åt den men skrattet liksom fastnar i halsen.

Men nu är frågan: Vad ska jag göra med det?!?

Sophantering, del 2

Förra sommaren fick vi ett ryck och började röja i den gamla sophögen vid dasset. Mycket glas och plåt. Och en resårbotten till säng. Alla torp med självaktning tycks ha en gammal säng i sin skräphög! Vi hittade en när det skulle anläggas gräsmatta vid min barndoms sommarstuga. (Fast det var inte torp, det var en gammal banvaktarstuga. Och jag var ganska till åren kommen innan jag förstod att det inte var en baRnvaktarstuga. Jag trodde det varit ett gammaldags dagis eller så!) På älsklingens torp fanns också en säng och eftersom min referensram när det gäller sommarstugor inte är större än dessa tre ställen så har alltså ALLA torp i min värld en säng...

Men det fanns lite som var helt, flera söta små flaskor till exempel. Med lite letande kom vi fram till att det bland annat var flaskor för kaffegrädde och en vademecumflaska tycker jag mig också känna igen. Två vanliga dricksglas av olika modell fanns också.

Sen fanns det diverse plåt, spannar och andra kärl som det inte var mycket kvar av men också konservburkar. En ganska liten, platt modell fanns det ett antal av som det visade sig att det varit kaviar i. De måste tyckt mycket om kaviar. Eller var det så att det var någons hemliga lyx och last? Satt gubben där på dasset och slevade i sig en burk då och då för att gumman inte skulle se att han slösat bort pengar på något onödigt?

Sophögar är tråkiga men de sätter igång fantasin!

Sophantering

Förra sommaren visade jag den här bilden och lovade återkommer med om grejorna på brickan. Så blev inte fallet så jag gör ett nytt försök.

Det här med sophantering är något man kan fundera över. Då på mitten av 1800-talet då torpet byggdes blev det väl inga sopor att tala om. Alla matrester gick till gris och höns, kläder lappades och lagades och blev tillslut lapptäcken och trasmattor. Möbler och bruksföremål i trä antar jag fick ett sista liv som ved. Det få metallföremålen, en balja av zink kanske, lagades många gånger innan det bara slängdes.

Men så hände något, industrialiseringen gjort grejor billigare och det blev mer och mer vanligt att man slängde och köpte nytt. Och det var där det gick lite snett för sophanteringen funkade inte! Torpet hade ju permanentboende fram till 1949 och då fanns ingen sophämtning där ute på landet, det är jag helt övertygad om. Så vad gjorde man? Jo man slängde de i skogen. Det finns ett flertal högar runt tomten med metall och glasrester och massa annat mer oidentifierbart. Den närmsta högen är bekom stenmuren precis vid dasset. Vår teori är att de siste som bodde där orkade inte tas sig längre, de var ju klart till åter komman på slutet.