Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

onsdag 29 maj 2019

En så enkel lösning!


Visst det är konstigt att man är missnöjd med något i flera år och ändå inte gör något åt det? Och så bara plötsligt löser sig allt?

Vår vedlår har stått där med hålet uppåt sedan torpet blev vår. Det har varit svårt att skilja på nyaste och äldsta veden och vedbäraren har stått utanför och snafsat ner på golvet. Lösningen visade sig vara att man vred på låren så att hålet kom framåt. Nu är veden i låren alltid äldst, den i vedbäraren alltid färskast och därtill får den plats ovanpå låren. Det är så bra! Och inte var det jag som kläckte lösningen…




söndag 26 maj 2019

Odla i pallkrage, fortsättning

Ja , då var det planterat. Lök, morot, rädisa, plocksallad, rucola, jordärtskocka och jordmandel som ska fungera för nötallergiker. Och sen ska det ner en eller två vitlökar också. Vattnar gör naturen själv just nu så för oss är det bara att vänta!

Locket? Ja, det är bara hönsnät. Man behöver ju inte bjuda alla skogens djur på smaskens!


fredag 24 maj 2019

Att odla i pallkrage



Det har aldrig planterats så mycket på torpet som i år. Hoppas jag inte dragit på mig för mycket arbete nu...

Senaste tillskottet är en pallkrage där det ska bli lite, lite grönsaker. Ja, inget har planterats ännu men det är nära! Den stora startfrågan har varit vad ska vi bottna med för att slippa ogräs? Det kändes inte helt rätt med markduk och liknande i dessa tider när vi förfasas över alla mikroplaster i naturen så i stället är det tidningar. Det är väl inte helt nyttigt det heller, trycksvärta och så, men vi har bestämt oss för att det är bättre än plast i alla fall.

Och här har vi vår krage nu med 6 lager tidningar, duktigt om lott. Som vanligt har jag hämtat min kunskap i ämnet från nätet där jag hittade en diskussion om DN eller GP var bäst att bottna med. Här blev det i alla fall Corren med ett inslag av Ny Teknik. Det måste vara en bra blandning för östgötsk jord tycker jag.

tisdag 21 maj 2019

Spannar vid kompost

Vi hittar ju en massa skräp runt torpet, speciellt nu på våren innan det börjar växa. Det senaste året har vi samlat ihop 4 trasiga gamla spannar som stod i ett hörn för vidaretransport till tippen men nu har jag hittade ett sätt för återanvändning. I med lite jord och ner med några frön och placering vid de fula kompostgallren. Vackert är inte rätta ordet, roligt om man är snäll, men har vi tur kommer luktärter, rosenbönor, blomman för dagen och svartöga sluka allt det fula framåt sommaren. Jag håller tummarna och återkommer med rapport.




måndag 20 maj 2019

Spaljé och lite vindskydd


Somliga födelsedagspresenter är finare än andra. Vi har ju pratat om en spaljé både för blommor och som lite vindskydd vid den nya altanen och vi har funderat tillsammans på hur den ska vara beskaffad. Och så plötsligt bara stod den där! Som om det inte var fint nog hade det byggts en tillhörande blomlåda. En bottenlös låda full med finaste jord vilket naturligtvis gör det betydligt enklare att plantera än att försöka gräva bland stenen. Jag som inte ens fattat att somliga älsklingar varit ute på torpet mitt i veckan och arbetat.


Och inte nog med det, jag blev bjuden på trädgårdsmässa och fick köpa så mycket jag ville. Det är kärlek det! Att ge mig fria händer på en trädgårdsmässa är MODIGT gjort.

Så här blev det nu. En köpekaprifol och ett kaprifolskott från ägorna, smultron däremellan tillsammans med solros och krassefrön. Och på sidorna om lådan har det byggts små stenpartier med lite tåligare växter. Jag är så himla nöjd!





måndag 13 maj 2019

Vad har överlevt vintern?

Som vanligt får man göra en inventering av vad som överlevt i markerna över vintern. Det känns som överlevnadsprocenten är god i år. Bärbuskar inklusive planterade sticklingar av svartvinbär och fläder ser glada ut liksom fruktträden. Alla pioner är frodiga och även dillpionen kommer fint. Liljor, myskmadra, aklejor och alla andra blommor ser ut att må bra, t o m stockrosor som inte vågade sig upp förra året är på gång. Forsythian lämnar väl lite övrigt att önska men den lever, blommar med fyra blommor. Någon har knipsat nästa alla topparna men som sagt var, den lever!

Och in i det sista trodde jag att även rabarbern var borta. Det brukar ju vara så, vi har ju planterat hur många rabarber som helst genom åren. Men här är den och nu ska den vårdas med både näring och vatten i år!


torsdag 9 maj 2019

Kryddträdgård, andra året


Det blev ju väldigt lyckat med en kryddträdgård i en gammal och trasig zinkbalja förra året. Det blev färska kryddor hela sommaren och torkade halva vintern. Det ser lite skräpigt ut på bilden men det fina är att det verkar som om det mesta har överlevt vintern. Timjan och oregano har stortrivts och spritt sig. Citronmeliss, rosmarin och dragon håller sig på plats men kommer med små friska gröna blad. Basilikan är förstås död (istället står två små lönnar där) och den trivdes egentligen inte alls så basilika får det bli i fönstret i stället. Nu måste jag bara fundera ut vad jag ska sätta i det tomma hörnet. Mejram kanske?




fredag 3 maj 2019

Samla vatten med sockerbit

Förra sommarens stora samtalsämnen var ju värmen, torkan och skogsbränderna.

Värmen kan vi inte göra så mycket åt kortsiktigt mer än njuta. Skogsbränderna är inte heller något vi kan påverka mer än att vara försiktiga men när det gällde torkan försökte vi ju i alla fall. De tunnor vi hade ställdes upp och när det väl regnade hamstrade vi som små ekorrar.

Under vintern har vi faktiskt tagit tag i detta och tänkt till lite. Det köptes in en IBC tank (en sån där stor, vit, kubisk vattentank som ser ut som en jättestor sockerbit) på blocket. Det var i alla fall så det var sagt. På något sätt blev det två och därtill två stora tunnor som levererades till torpet en snöig dag före jul. Det var nog så att säljaren hade lite svårt att bli av med sitt lager. Men inte blev vi ledsna för det!

Den ena är redan på plats, inkopplad och klar till husets baksida. De hett efterlängtade 2 mm som kom i lördags kväll gav en dm i tanken. Känns bra!

Den andra ska placeras vid friggeboden. Det behövs bara lite nya hängrännor för att det ska fungera.

Bara ett problem. De är ju så fula att titta på så man får spader! Det enklaste måste vara att klä in dem i säckväv men det känns inte som en långsiktig lösning. Detta tål att fundera över.