Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 12 september 2017

Svamp!

Det är kopiöst med Karl Johan i skogen just nu! Och de är så fina, fasta och maskfria. Jag var ute 30 minuter efter jobbet härom dagen och plockade kassen full. Jag är ganska säker på att jag aldrig någonsin har plockat så många Karl Johan på en gång, jag tror inte minnet sviker mig på den punkten.

Därtill säger ryktet säger att trattisarna också är på gång...

söndag 10 september 2017

Man måste inte spola med finaste dricksvatten

Idag har vi ägnat oss helt nya hus istället för de gamla. Vi har varit i Linköping på Vallastaden 2017 - Sveriges största bo- och samhällsexpo.

Massor av trevliga saker fick vi se men det som vi blev mest inspirerade av var en kombinerad toalett och handfat. Inte för torpet men kanske för det kombinerade badrum och tvättstuga som behöver sig en uppsnyggning i lägenheten.
http://www.diy.com/departments/cooke-lewis-duetto-close-coupled-toilet-with-integrated-basin-with-soft-close-seat/808507_BQ.prd

tisdag 5 september 2017

Kaffe

Ett gott kaffedrickande är viktigt! Tycker jag. Tycker inte min älskling som inte dricker kaffe. Och just där ligger ett av problemen när man ska göra kaffe i vårt pyttelilla torpkök. Jag erkänner att jag är trött på pulverkaffe fast jag brukar påstår att det är helt ok men ska vi verkligen ta upp yta med en kaffebryggare för den ensamma koppen som görs varje gång?

Jag gav mig ut på jakt att söka en LITEN kanna med liten melitta för en person och hittade denna:

Jag var lite tveksam först då det rann så dåligt men det var bara straffet för att jag inte läste instruktionen. (Jag borde veta bättre, jag som alltid gör reklam för att instruktioner faktiskt är till för att läsas.) Det behövdes ju inget melittapapper! Det var bara att lägga kaffet direkt i silen. Då var det inget problem med genomrinningen och så känner jag mig SÅ miljövänlig! Lägg därtill att kaffet blir gott, den tar nästan ingen plats och är ganska söt så är jag helt nöjd med köpet. Och det går faktiskt att fixa två koppar när man får oväntat besök.

(Här skulle man kunna lägga till att jag bara dricker Gevalia med tanke på det där med ”oväntat besök”. Och det gjorde jag för inte så längesedan, jag försökte verkligen leva upp till min uppväxt i Gävle. Men så flyttade dottern till Uppsala och via henne testade jag Lindvalls kaffe. Tyvärr Gevalia, Lindvalls är sju resor bättre både malet och som hela bönor.)

söndag 3 september 2017

Horrör

Order horrör användes i mitt barndomshem med betydelsen konstföremål, eller i alla fall ett utsmyckat bruksföremål, som var så ful att det blev roligt. Horrörer användes till priser i den årliga bilorienteringen bland annat.

Vi har hittat en hörrör. (Fast det är nog egentligen mer än en horrör för den speglar en människosyn som är väldigt svår att förstå för mig.) Den dök upp när jag planterade de där syrensticklingarna häromdagen. Det är alltså en flicka i kjol, antagligen ett litet afrikansk barn för lite brun färg finns kvar och det ska absolut föreställa krulligt hår, som sitter på ett blad. Med ett ansikte som är synnerligen aplikt. Det måste vara ett gammal askfat för det ser ut som man lagom kan lägga cigaretten över hennes ben. Man kan skratta åt den men skrattet liksom fastnar i halsen.

Men nu är frågan: Vad ska jag göra med det?!?




fredag 1 september 2017

Sophantering, del 2

Förra sommaren fick vi ett ryck och började röja i den gamla sophögen vid dasset. Mycket glas och plåt. Och en resårbotten till säng. Alla torp med självaktning tycks ha en gammal säng i sin skräphög! Vi hittade en när det skulle anläggas gräsmatta vid min barndoms sommarstuga. (Fast det var inte torp, det var en gammal banvaktarstuga. Och jag var ganska till åren kommen innan jag förstod att det inte var en baRnvaktarstuga. Jag trodde det varit ett gammaldags dagis eller så!) På älsklingens torp fanns också en säng och eftersom min referensram när det gäller sommarstugor inte är större än dessa tre ställen så har alltså ALLA torp i min värld en säng...

Men det fanns lite som var helt, flera söta små flaskor till exempel. Med lite letande kom vi fram till att det bland annat var flaskor för kaffegrädde och en vademecumflaska tycker jag mig också känna igen. Två vanliga dricksglas av olika modell fanns också.

Sen fanns det diverse plåt, spannar och andra kärl som det inte var mycket kvar av men också konservburkar. En ganska liten, platt modell fanns det ett antal av som det visade sig att det varit kaviar i. De måste tyckt mycket om kaviar. Eller var det så att det var någons hemliga lyx och last? Satt gubben där på dasset och slevade i sig en burk då och då för att gumman inte skulle se att han slösat bort pengar på något onödigt?

Sophögar är tråkiga men de sätter igång fantasin!