Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 5 september 2017

Kaffe

Ett gott kaffedrickande är viktigt! Tycker jag. Tycker inte min älskling som inte dricker kaffe. Och just där ligger ett av problemen när man ska göra kaffe i vårt pyttelilla torpkök. Jag erkänner att jag är trött på pulverkaffe fast jag brukar påstår att det är helt ok men ska vi verkligen ta upp yta med en kaffebryggare för den ensamma koppen som görs varje gång?

Jag gav mig ut på jakt att söka en LITEN kanna med liten melitta för en person och hittade denna:

Jag var lite tveksam först då det rann så dåligt men det var bara straffet för att jag inte läste instruktionen. (Jag borde veta bättre, jag som alltid gör reklam för att instruktioner faktiskt är till för att läsas.) Det behövdes ju inget melittapapper! Det var bara att lägga kaffet direkt i silen. Då var det inget problem med genomrinningen och så känner jag mig SÅ miljövänlig! Lägg därtill att kaffet blir gott, den tar nästan ingen plats och är ganska söt så är jag helt nöjd med köpet. Och det går faktiskt att fixa två koppar när man får oväntat besök.

(Här skulle man kunna lägga till att jag bara dricker Gevalia med tanke på det där med ”oväntat besök”. Och det gjorde jag för inte så längesedan, jag försökte verkligen leva upp till min uppväxt i Gävle. Men så flyttade dottern till Uppsala och via henne testade jag Lindvalls kaffe. Tyvärr Gevalia, Lindvalls är sju resor bättre både malet och som hela bönor.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar