Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 3 september 2017

Horrör

Order horrör användes i mitt barndomshem med betydelsen konstföremål, eller i alla fall ett utsmyckat bruksföremål, som var så ful att det blev roligt. Horrörer användes till priser i den årliga bilorienteringen bland annat.

Vi har hittat en hörrör. (Fast det är nog egentligen mer än en horrör för den speglar en människosyn som är väldigt svår att förstå för mig.) Den dök upp när jag planterade de där syrensticklingarna häromdagen. Det är alltså en flicka i kjol, antagligen ett litet afrikansk barn för lite brun färg finns kvar och det ska absolut föreställa krulligt hår, som sitter på ett blad. Med ett ansikte som är synnerligen aplikt. Det måste vara ett gammal askfat för det ser ut som man lagom kan lägga cigaretten över hennes ben. Man kan skratta åt den men skrattet liksom fastnar i halsen.

Men nu är frågan: Vad ska jag göra med det?!?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar