Glad!

Det tog en semester att skrapa en vägg men bara en eftermiddag att måla. Vi sitter här i solen och beundrar vårt stordåd. Ingen blank plastfärg längre utan vacker rödfärg från Falun!

Om man måste vara sjuk...

... så är idag faktiskt rätt dag. Det är genomgrått ute, droppar utanför fönstret och inte plikter som väntar. Vi är nämligen klara med att skrapa första väggen! Borstat är det också, bara måla kvar. Men det blir inte idag för idag ska jag göra mitt bästa för att sluta hosta och försöka ta igen lite av natten förlorade sömn.

Hat

Jag har varit irriterad på de förra ägarna som målat huset i plastfärg. Irritationen ökar med varje skrap jag gör. Snuddar numera vid hat av hela konceptet plastfärg. Fantiserar hur man kan FÖRBJUDA all platsfärg och skicka ut militären att samla ihop alla burka och sedan slutförvara skiten i ett djup, slutet bergrum....

Den enda genomförbara idén jag kommer på är att starta en facebook-grupp för "oss som hatar plastfärg på gamla hus".

Men vad skulle det tjäna till? Vi måste ju skrapa bort allt i alla fall. Planka för planka.

Suck.

När man varit på safari...

... i Kenya så blir duschvattnat rödbrunt av allt damm man duschar av sig. När man skrapar av platsfärg, målat på falu rödfärg, blir resultatet det samma. De var längesedan jag var så skitig!

Men nu är skrapandet i alla fall igång på allvar. En kvarts långsida har jag hunnit med mellan skurarna idag och det går hyfsat smidigt, kanske mest beroende på att våra föregångare inte borstat av den gamla färgen ordentligt. För en gångs skull är jag nöjd med att de fuskat!

Färgborttagning

Plastfärgen på huset ska bort, frågan är bara hur.

Idag har vi testad ett blandat knippe av stålborstar och andra roterande färgslipande grunkor. Men de blev inte jättebra, de tar för djupt i det gamla träet.

Speed heatern funkar däremot. Man värmer en stund, färgen bubblar och sedan går det att skrapa bort kladdet med halva kraften. Den är definitivt värd att investera i, men det kommer ta tid ändå att få bort plasteländet. Och jesses vad trött jag kommer bli på att skrapa...

Huset själ...

Läste en artikel om Danmark och kom och tänka på ”vår” dansk som t o m gett oss ett nytt uttryck: ”att göra en dansk”.

Torpet har under de senaste 10-15 åren haft minst en tysk och två danska ägare. Vår föregångare var en ytters trevlig och entusiastisk person som pratade mycket om husets ”själ” och hur viktig den var. Men tyvärr hade han nog lite höga tankar om sin egen förmåga att renovera och bygga, och hade absolut inte tagit sig tid att läsa på hur vad som är ursprungligt i ett gammalt torp. Vi tog över ett hus med allt från fullständigt livsfarlig eldragning till plastfärg på ett falurödfärgshus, från ofärdiga friggebodsbyggen till väldigt orignellt våtutrymme, och allt däremellan.

Jag vill inte påstå på något sätt att vi är experter på varken gamla torp eller hantverksarbeten men vi vet i alla fall var vi inte kan, var man bör ta hjälp och var man borde läsa på. Elen kom först så man vågade sova i huset. Och vi tog hjälp av en expert…

Näst i kö ligger friggeboden som ska bli färdigmålad och bör få ett riktigt tak. Det har vår dansk inte hunnit på det 5-6 år sedan boden levererades. Vi har t o m lanserat teorin att nu fanns det så många halvfärdiga projekt uppstartade att vår vän helt enkelt var tvingen att sälja för han visste inte hur hans skulle ta sig vidare. Att göra en dansk betyder alltså att man ger sig på något som man inte klarar av.

Själ i all ära men utan rätt utfört arbete så försvinner husen och då finns det ingen själ att bevara längre.