Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 30 april 2019

Ägg!


Korgen är liten och ägget ännu mindre men det spelar ingen roll för det är årets första!




måndag 29 april 2019

Hälsningar från en hönsmamma

Nu är de här!

Det är så roligt att ha höns igen! Och mina när och kära får kalla mig för hönsmamma (även om jag tycker det är mer ett skällsord än en komplimang) för jag är nere och kollar att de har det bra femtielva gånger om dagen. Nu hoppas jag de trivs. Speciellt den lilla söta grå längst bak värnar jag lite extra om. Hon är lite kal på huvudet, de andra har inte varit riktigt snälla mot henne, men jag hoppas det ska gå bättre för henne i den här lilla flocken.

Men det största problemet just nu är förstås att komma på 6 bra och passande namn...




onsdag 17 april 2019

Pumpen är i!

Och det läckte bara på ett ställe som vi klarade av att fixa själv.

Visst är det konstigt att det ska var problem varje vår, år ut och år in. Ändå tycker jag vi sköter hösttömningen enligt konstens alla regler.

Men jag tänker inte fundera så mycket över det nu. Pumpen är i, blåsipporna blommar och det är

VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!

onsdag 10 april 2019

Dass, det fina

Vårt fina gamla dass. Suck.

Förra hösten började det regna in duktigt på dasset. Om man skulle dit valde man helt enkelt det vänstra hålet så man höll sig torr. När vi släpade dit en stege och stack upp huvudet för att se efter hur det såg ut så var det inte så konstigt att det läckte, där låg tegelsmul, ingen skulle med bästa vilja kunna kalla det tegelpannor, och mossa. Inte speciellt tätt helt enkelt. Eftersom som tiden var knapp, vintern var nära, blev det en quick fix med att snabbt röja tegel och mossa men inget mer och sen lägga plåt på. Vi höll ju på med nya vedskjulet så det blev helt enkelt på samma sätt.

Samtidigt hade jag fixat en ny lucka till baksidan men när jag tog i den gamla så gav väggbrädorna med sig och vid närmre inspektion visade det sig att de fina gamla planken var mer som papp än som virke.

Och dödsstöten fick vi av snickaren som byggde altanerna. Han skakade på huvudet och gav oss inte mycket hopp om att vi skulle kunna återanvända något av det gamla om vi började riva tak mm.

Det tunga beslutet är alltså att dasset står där så länge det inte faller över oss men vi gör inget jobb med tegeltak, skrapa plastfärg eller fixa dörren. Sen får det bli nytt. Nytt är också fint men lite sorgligt är det allt!



tisdag 9 april 2019

Vi har öppnat hotell på torpet! Ett litet...

När de där vuxna barnen kommer på besök får vi upp tempot på torpet. De har mycket energi och många idéer!

Ett av förra årets projekt var ett bihotell. Vi var väl egentligen helt överens om att det nog inte behövdes eftersom det finns så många naturliga bi-krypin vid torpet men varför inte, ett roligt pyssel. Först gjorde vi ett besök på second hand och efter att ha fått kika in på lagret kom vi hem med en gammal, lite trasig, CD-hylla. Vi fick tvinga dem att ta emot 20 kr, den ansågs osäljbar...

Sen fylldes hyllan med lite ditt och datt som finnas på torpet. Egentligen skulle den målats också innan den ställdes ut för att kanske hålla mer än en säsong men det blev inte av eftersom energiknippet drog vidare. Och inte blev hylla utsatt heller.

Men nu är den på plats! Omålad. Hoppas krypen tycker om den.


söndag 7 april 2019

Torpsäsongen fick en rivstart...

... då vår favoritsnickare Kristoffer på Björns Timmer & Bygg i Borensberg ringde och sa att nu har han tid att ta tag i det vi talade om i höstas och frågade lite försiktigt om vägen var farbar.

Men för att ta historien från början: Vi var lite uppgivna förra sommaren med det dåvarande byggprojektet. Vi kom igång sent då snön låg så länge, sen var det var så rysligt varmt och det var sent höst innan det var på plats. Det låg där och gnagde i bakhuvudet hela sommaren och så ska det ju inte vara! 

För den kommande sommaren fanns det tre byggprojekt. 
  • Ett akutprojekt: Taket läckte när regnet trummade på ordentligt. 
  • Ett halvakutprojekt: Istället för att idka vadslagning om vem som blir den första att trampa igenom den ruttnande altanen, bygga en ny. 
  • Ett estetikprojekt: Vad gör vi av den extremt fula betonggrunden som blev över?
Hur skulle vi orka med allt detta utan att det blev jobbigt. Vi bestämde oss helt enkelt för att ta hjälp. Det efter långt funderande, dels om vi skulle kunna stå rakryggade och titta folk i ögonen och inte skämmas för att låta någon annan göra något så pass enkelt som altaner och dels mediterat lite över torpbudgeten ringde vi Kristoffer, han kom och tittade, tog på sig jobbet men påpekade olyckligt att det fick bli till våren.

Och i mitten av mars hände: Han ringer på fredagen, börjar på måndag och är klar med två altaner, ett tak och allt är städat och fint på torsdag förmiddag. Förstår ni varför han är vår favorit eller?

Om taket läcker eller inte vet vi ju inte ännu, vi får avvakta nästa oväder, men i alla fall är den gamla, fula skorstenen som fanns där (för en mulltoa som vi absolut inte vill ha) borta och under ligger ny papp. Och altanerna, i lärk, är så fina, så fina!




Så nu kan vi börja året med mindre press och få ägna oss åt de där lite mindre projekten som kanske är mer passande för den tid och ork vi har. Största problemet just nu är: Hur skiljer vi på altanerna? Vad ska vi kalla dem så vi inte blandar ihop dem? Finns det bra alternativa ord till altan????