Dass, det fina

Vårt fina gamla dass. Suck.

Förra hösten började det regna in duktigt på dasset. Om man skulle dit valde man helt enkelt det vänstra hålet så man höll sig torr. När vi släpade dit en stege och stack upp huvudet för att se efter hur det såg ut så var det inte så konstigt att det läckte, där låg tegelsmul, ingen skulle med bästa vilja kunna kalla det tegelpannor, och mossa. Inte speciellt tätt helt enkelt. Eftersom som tiden var knapp, vintern var nära, blev det en quick fix med att snabbt röja tegel och mossa men inget mer och sen lägga plåt på. Vi höll ju på med nya vedskjulet så det blev helt enkelt på samma sätt.

Samtidigt hade jag fixat en ny lucka till baksidan men när jag tog i den gamla så gav väggbrädorna med sig och vid närmre inspektion visade det sig att de fina gamla planken var mer som papp än som virke.

Och dödsstöten fick vi av snickaren som byggde altanerna. Han skakade på huvudet och gav oss inte mycket hopp om att vi skulle kunna återanvända något av det gamla om vi började riva tak mm.

Det tunga beslutet är alltså att dasset står där så länge det inte faller över oss men vi gör inget jobb med tegeltak, skrapa plastfärg eller fixa dörren. Sen får det bli nytt. Nytt är också fint men lite sorgligt är det allt!

Utedag

Idag var första riktiga utedagen för hönsen, utanför hönsgården alltså. Blev de glada och slängde sig ut i gröngräset med kackel och glam? (Det är redan ganska så väl avbetat inne i hönsgården.) Inte då. De är inte så vågeliga våra höns. Det krävdes god tid och lite lockande innan de vågade sig utan för grinden.

De har sen hållit sig i närheten av  tryggheten men i alla fall vågat sig lite runt omkring under dagen. Men om man kommer gående kommer herr Tupp springande med alla hönorna i släptåg. Det är nästan som att ha en hund som följer mig! Jag vet att det bara är ute efter godsaker men det är ganska kul ändå!

Förutom dagens hönsrapport kan jag berätta att dasset är nystädat och fått en bukett med ett axplock av allt som blommar just nu.

En trappa till dasset

Här är ett av förra sommarens projekt, en trappa ner till dasset.

Så här gör man. Man tager vad man haver eller följande: 

• En nerblåst grantopp i bitar. 
• Använder något lättillgängligt material för att säkra upp stegen. T ex sten. 
• Och så häller man på grus. 

Och så voilà! Ett par bra och stabila steg så man inte går och snubblar och halkar i det fuktiga gräset om nätterna. Och den är lika fin i år som förra året, har inte ens sjunkit ihop under vintern. Jag är väldans nöjd med trappa och inte minst nöjd med mig själv!

Lite extra kul är att en av den nedersta kantstenarna kommer från skorstenen. Den blev över när muraren fixade rökgången så vi kunde elda.

Dass, utveckling och utbildning

Dasset fått en... en... Jag vet inte vad det heter! Kissbräda? Alltså en bräda som som sitter lutad mot framsidan av sittplatsen lite snett så att skvalet inte skvätter på framsidan. Förstår ni vad jag menar? Det ena hålet har sedan tidigare men nu finns på båda.

Vi har faktiskt vidareutbilda oss om dass under våren. Det finns en bok som heter Det svenska dasset – inte bara en skitsak och det är faktiskt inte någon humoristisk skrift utan en vetenskaplig utredning om våra hemlighus. Författaren, Kalle Bäck, är lite av vår favorithistoriker. Han håller till på Linköping universitet till vardags och kan ALLT om våra östgötska torp.

Nu har vi alltså varit på en föreläsning, eller kanske man skulle kalla det för ett kåseri, med Kalle om just dass. Att höra en god talare är alltid trevligt och det var en mycket underhållande kväll! Ni anar inte hur mycket vi lärde oss. T ex att vi har den näst vanligaste storleken med två hål, tre är allra vanligast. Vi har också lärt oss varför man säger just hemlighus. Jo, för det var där man träffades och pratade hemligheter! Så Kalle och hand böcker om dass, torp och svärmödrar rekommenderas!

Första torphelgen för den här säsongen, stormen

Fredagskvällen var blåsig! Det var lite orolig med tanke på eldningsplanerna för lördagen och det försvårade också att få upp värmen i stugan då fönstren inte ens med väldigt god vilja kan kallas täta men annars var det bara mysigt att sitta inne och lyssna på vindbyarna i träden. Men blåsandet fick en lite speciell konsekvens...

Tidigare på dagen hade jag diskuterat hur mycket jag tycker om att sitta där på dasset och titta på utsikten med en god vän. Vi jämförde utsikterna från våra barndomars dass och enades om att det var bra för både hjärna och mage att sitta där i lugn och ro. Jag vet inte om något illasinnat väsen hörde vårt samtal för det hände en liten olycka.

Min vana trogen lämnade jag dassdörren öppen inte bara under besöket utan även efter, bättre skogsdoft än dassdoft är tanken. Och så framåt kvällen när jag försiktigt letade mig fram till dasset i mörkret och blåsten så har dassdörren blåst av och ligger på sidan! Kunde inte annat än le åt eländet, nu fick jag allt utsikt jag kunde drömma om.

(Men det löste sig på lördagen. Någon med starkare armar än jag lyfte upp dörren och tryckte fast gångjärnen på plats igen. Och jag har lärt mig att stänga när det blåser...)

Ännu ett steg närmare sommar

Idag var fick jag åka själv dit ut då Sven jobbade. Roligare när vi är två men bättre ensam än inte alls.

Och nu vill jag ha beröm. Dasset är tömt! Det gick mycket smidigt. Inga flugor, det luktade inte ens dass fast det var lite tungt, det erkänner jag. Resultatet av senaste årets nyttjande är nu i sin grop in skogen snyggt och prydligt under sand och mossan på plats igen. Det kommer inte synas om någon vecka.

Men det dasset kan inte varit tömt på länge för det var minste tre dm av den finaste kompost man kan tänka sig. Den grävde jag inte ner i skogen, det fick i stället bli botten till årets kompost så kommer det komma till bästa nytta.

Sen så har jag torkat ur kyl och frys och satt igång dem. Nästa gång ska det få följa med ett paket mjölk ut så blir kaffet ännu godare.

(Om ni undrar så tog jag köksbestyren först och dasset sist. Lite trevligare så.)

Och hela tiden där ute, både när jag jobbade och när jag löse korsord på trappan, så sjöng en koltrast underbart i en grantopp. Om jag var koltrasthona skulle jag satsa på honom. Han hade både känsla för det vackra och verkade väldigt, väldig uthållig...

I väntans tider

Inget svar från muraren. Otålig. Ger honom till i morgon innan jag påminner honom...

Glädjer mig åt väderprognosen i stället! Idag har det både snöat, haglar och stormat men de lovar över 10 grader i slutet av veckan och till helgen. Det känns som om tjälen håller på att ge med sig så om de har rätt så kanske man kan gräva lite till helgen. Kanske en grop så dasset kan tömmas och kanske lite lavendelrabatt! Olika dofter men o så viktiga saker båda två.

Dass

Det känns som om magen inte är i toppform idag. Ganska skönt att ha en riktig toalett att springa till men normalt är jag väldigt svag för utedass. Finns det något mer rogivande än att sitta där med öppen dörr, läsa en gammal Fantomen och lyssna på naturen där utanför? Det mår i alla fall min mage bra av.

Och så ska det inte lukta illa och vara fullt av flugor förstås men med ett välskött dass är det inget problem och sköta ett dass är en av det många kunskaper mina kloka föräldrar såg till att jag hade med mig ut i livet!

Sen är det bara den där lilla detaljen att det helst ska vara hyfsat varmt också för att vara njutbart med ett dassbesök och det kan inte ens jag påverka…

Husvisning!

De var husvisning på torpet idag. Av holkarna som sattes upp förra helgen alltså. En söt liten blåmes (Eller var det flera? De är lite svåra att skilja på tycker jag.) undersökte noga den ena holken. Tittade i hålet, satte sig på grenen bredvid och tittade, flög bort och kom tillbaka och började om. Undrar om han gillade det. En blåmes är så välkommen så! Jag känner lite för just blåmesar, de är små och ettriga och låter ingen jaga bort dem. Det är lite så att man känner igen sig...

Det var underbart i solen där ute. Fika med torr bulle från OK kunde inte smaka bättre!

Vi vädrade ut lite fukt ur stugan, flyttade några tegelpannor och hittat ett nytt projekt med att göra en lite trapp till dasset. Det blir väl prioritet 63 eller så på listan.

En lyckad dag. En mycket lyckad dag!

Tak

Tak verkar vara ett problem på alla våra hus. Jag tro inte vi får någon som vill bo i den här gamla holken…

Hade ni frågat mig om taktegel för ett år sedan hade jag nog sett ganska oförstående ut. Tegel som tegel, eller? Men nu är jag påläst, betong och lera, en- två- eller trekupigt, nocktegel eller nockbräda osv.

Torpstugan har ett modernt betongtegel. Det ser inte så bra ut, den lilla stugan tycks huka sig under tyngden. Vi drömmer om att byta ut det mot gammalt, handslaget, enkupigt lertegel som det säkert såg ut från början. Men det är inte högsta prioritet, det är ju i alla fall tätt nu. Och det är bra, inte bara för att det kommer bli ett stort arbete, utan också för gammalt tegel är inte gratis. Det är mycket som ska betalas just i år…

Friggeboden har bara fått papp fast den stått där i flera år. Därtill är det en blandning av underlagspapp och takpapp. Detta måste vi ta tag i till sommaren. Och visst ska det väl vara enkupigt här med? Men ska vi spara lite på att använda något nyare än gammal handslaget? Eller är det så stora fördelar att ha samma på båda husen att det är värt pengarna? Vi funderar ännu, kommentarer mottages med tacksamhet.

Arbetsboden hade bara flisor kvar av sitt tegeltak. Det fixade vi i somras med de pannor som fanns liggande på tomten. Vilken sort det ligger där ser i alla fall bara fåglarna. Det var det första tak jag varit med om att lägga. Jag är oerhört stolt över att det fortfarande verkar tätt!

Och så sista lilla huset, dasset. Det verkar inte regna in just nu i alla fall men ingen har klättrat upp och kollat. Jag såg ett sedumtak i höstas, så vackert! Kanske vågar man experimentera på just dasstaket?

Lyckan med en gammal spann

När man försöker får rätt stuk på prylarna till ett gammalt torp är förstås loppis rätt ställe men Blocket och Tradera är ovärderliga! Till dasset behövs en tvättplats. (Jo jag vet, det är inte speciellt 1800-tal. Tvätta händer efter dassbesök är ett modernt påfund men allt måste ju inte vara tidsenligt…) Det ska vara som min barndom: En spann, en skopa och ett tvättfat, allra helst i emalj, Kockumsgul. Vi har letat sedan i somras och den som söker han finner! På Tradera. Och gratis! Ja, det förutsätter förstås att man accepterar min definition att allt under 100 kronor är gratis men det kan ni väl hålla med om? Visst är spannen och fatet fint? Nu är det bara skopan som fattas men den kommer den med. Och så måste det till en liten hylla för fatet men det fixar vi snabbt och lätt bara snön smälter.