Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

onsdag 10 april 2019

Dass, det fina

Vårt fina gamla dass. Suck.

Förra hösten började det regna in duktigt på dasset. Om man skulle dit valde man helt enkelt det vänstra hålet så man höll sig torr. När vi släpade dit en stege och stack upp huvudet för att se efter hur det såg ut så var det inte så konstigt att det läckte, där låg tegelsmul, ingen skulle med bästa vilja kunna kalla det tegelpannor, och mossa. Inte speciellt tätt helt enkelt. Eftersom som tiden var knapp, vintern var nära, blev det en quick fix med att snabbt röja tegel och mossa men inget mer och sen lägga plåt på. Vi höll ju på med nya vedskjulet så det blev helt enkelt på samma sätt.

Samtidigt hade jag fixat en ny lucka till baksidan men när jag tog i den gamla så gav väggbrädorna med sig och vid närmre inspektion visade det sig att de fina gamla planken var mer som papp än som virke.

Och dödsstöten fick vi av snickaren som byggde altanerna. Han skakade på huvudet och gav oss inte mycket hopp om att vi skulle kunna återanvända något av det gamla om vi började riva tak mm.

Det tunga beslutet är alltså att dasset står där så länge det inte faller över oss men vi gör inget jobb med tegeltak, skrapa plastfärg eller fixa dörren. Sen får det bli nytt. Nytt är också fint men lite sorgligt är det allt!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar