Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg

söndag 27 augusti 2017

Vind- och hyggesskydd

Nu har vi hunnit fundera lite och har en första plan för avgränsning mot det framtida hygget.

Jag ska fortsätta med syrenerna bortanför stengärdet mot skogen, inte minst för att dölja allt skräp där under. Det var några år sedan jag gjorde ett försök. Jag tog rotskott och planterade på våren. Sen kom en supervarm och torr sommar och trots flitigt vattnade gick det inte så bra, bara två småttingar för fortfarande en tynade tillvaro.

Och så ska det planteras småbjörk framför som kan tas bort när hygget snyggat till sig och syrenerna tagit fart.

Fem nya små plantor syrener är redan på plats, vi har hur många rotskott som helt att ta av, och just nu regnar det så jag hoppas de ska trivas.

Men björksly letade vi förgäves efter på tomten. Det finns smått av allt annat: granar, tallar, enar, rönnar, oxlar, lönnar, körsbär, aplar och ekar. Men inga björkar. Visst är det konstig? Det finns ju stora björkar som borde ha fröat av sig men några småttingar hittar vi inte. Men det löser sig, vi hittar nog några vid någon vägren vi kan "låna"...

lördag 27 maj 2017

Walter

Redan förra året lovade jag att jag skulle presentera Walter. Det blev nu sådär med både det och bloggen resten av den säsongen men i år ska jag bättre mig, nu är det dags.

Walter är alltså en robotgräsklippare som införskaffades till villaträdgården och dess gräsmatta men när vi lämnade villan för lägenheten bestämde vi oss för att försöka på torpet. När vi nu hade honom så ville vi i alla fall ge honom chansen att visa vad han går för. Vi vill ju ha en viss klippt och öppen yta på tunet för att slippa både fästingar, huggisar och annat oknytt. Den öppna ytan (vill inte använda ordet gräsmatta, det skulle vara en förolämpning för alla fina gräsmattor!) framför huset är ojämn, backig och därtill sticker det upp stenarna lite här och var så vi var lite tveksamma till att detta skulle fungera. Walter är ju inte deluxe-modell, bara en standard.

Vi petade ner linan, ställde in på klippning på endast veckodagarna och vips, vi har en klippt yta utan ansträngning hela förra sommaren. Snudd på magiskt! Det är lite roligt att titta på honom när han jobbar, känns nästan som han kör på ett hjul när han skuttar på stenarna, men han är ju inte där för att vara vacker eller graciös.

Och nu i år har vi tagit bort någon sten och fyllt ut något hål och därefter justerat linan litet. Vi bestämde oss också för att flytta laddplatsen, den var lite illa placerad av rent estetiska skäl, vi ville ha den under en buske i stället. Men det är ju sånt som inte bara är att fixa hos oss. Man måste baxa sten, jämna ut osv. Ja, nu har hört mig tjatat om sånt i tid och otid.

Svettiga och smutsiga men nöjda, dags att köra igång. Gick inte. Ville inte. Funkade inte! Irritation. Leta reda på monteringsinstruktionen som vi ignorerade eftersom vi ju kan detta vid det här laget. Trodde vi. För vi ville att Walter skulle gå medsols och det står tydligt och klart att han bara klarar motsol. Suck. Kaffepaus. Nya tag. Gör om, gör rätt!

Och nu går det bra! Duktig Walter!

Och vad lär vi oss av detta?
1) Läs instruktionsboken
2) Gräsklippning är en fröjd!



torsdag 3 juli 2014

Syrener för framtiden

I går var vi flitiga och planterade en syrenhäck! Syrenerna verkar trivas där ute och den som står vid grinden måste verkligen tuktas nu, den breder ut sig så vi snart inte kommer runt huset. Och när man tuktar får man massor av fina små syrenplantor…


Som ni ju vet är står granskogen tät på tre sidor om torpet och jag funderar en del på hur det blir den dagen det är dags för avverkning. Det kommer bli härligt och ljust, det ser jag fram mot, men det brukar ju inte bli så vacker på marken de första åren efter. Alltså har jag tänkte ut att det ska planterats saker runt tomtgränsen för att skymma av lite av marksikten så att säga. Nu står det en hel rad syrenplantor vid tomtgränsen där det är en låg stenmur från dasset och fram till köksfönstret. Det kan bli vacker på våren och tätt på sommaren om de tar sig. För det är inte mycket till jord de växer i. Uppenbart har den yttre sidan av muren används som soptipp. En gammal resårmadrass ligger där under mossan och hur mycket glas och gamla burkar som helst. Vi har tvekat om vi skulle försöka röja upp i det hela men det är så trasig och sönderrostat och så mycket så vi har gett upp. Tanken är nu alltså att det ska täckas av yviga syrener och falla i glömska till framtida arkeologer att gräva i.