Torrt

Tittar ut över det som en gång var en gräsmatta. Nu är det betydligt mer likt savannen strax före regnperioden. Jag anar zebror bakom den slokande syrenhäcken och visst står där en giraff och mumsar på den gulnande björken? Om man kisar lite...

Semester

En delikat middag med årets första kantareller i torpmiljö. Kan man få en bättre början på semestern?

Blåklockor

Första delen av torpets namn är ju Klock-. Varför vet vi inte men jag börjar undra om det inte har att göra med att blåklockorna trivs så bra där. Där finns både stor och små blåklockor och därtill knölklocka (tråkigt namn på vacker blomma). Och låter man toppklockorna också räknas så har vi fyra sorter på liten yta.

(Astor bryr sig inte om några blommor, han är på musspaning som vanligt)

Mycket nöjd!

Jag testade ett nytt recept igår med mycket lyckat resultat. Man gnäller över klädkassar i det enda rummet, tar en händig och snäll man, förser honom med verktyg och en säng som ska slängas. Och så blir det nya fina hyllor och gott om plats för mycket! Och av bara farten blev det städat och röjt i badrummet. Och så vill jag påpeka att hylla är helt rak även om det inte ser ut så. Det är väggen bakom och kaklet som är snett men det är inte vårt fel!

Nej, nu får vi sluta kalla det badrum för det är det verkligen inte! Handfatet är visserligen kvar men i övrigt är det ju mest förvaring. Lillrummet? Smatten? Smutten, kanske? Eller finns det ett korrekt namn för det lilla, lilla rummet/förrådet i ett lite torp?

Ingen svamp ännu

Traskade över till det bästa kantarellstället och inte ens en enda lite knappnålsstor gul hatt syntes. Det kändes förvånansvärt torrt i markerna, mossan knastrade. Konstig när det har regnat så mycket. Värme saknas i alla fall inte!

Jag lär mig något nytt

Att räfsa gräsklippet har jag alltid varit emot. Jag fick tidigt lära mig att det var bra om klippet fick ligga kvar och göda gräsmattan. Sådana arbetsbesparande kunskaper tar jag snabbt till mig och håller fast vid länge. Nu stämmer detta ju inte riktigt på torpet. Där vill vi ju ha äng och äng växer på mager jord, alltså blir det till att räfsa en dag eller två efter klippningen så alla frön hunnit trilla av. Men jag gör det så gärna där ute. Små ytor och inte krav på perfekt resultat.

När jag nu föste ihop stråna efter senaste klippningen fick jag sällskap. Plötsligt låg en vacker glänsande kopparorm där under räfsan alldeles stilla. Jag blev lite ledsen för jag trodde jag lyckats skada den. Jag lade räfsan åt sidan och gick för att hämta mobilen, ett kort vill jag ju i alla fall ha, men när jag kom åter var han borta. Och egentligen blev jag glad fast jag inte fick något bild, hellre levande orm än ett foto om jag måste välja. Och så händer det igen! En liten stund senare ligger det en ”död” kopparorm framför mig. Jag petade lite på den, inte en rörelse, och nu hade jag kameran i ficka så jag fick min bild. Men när jag försiktig försökte lyfta upp den med räfsan blev det liv i den och den ringlade iväg, fort som attan.

Nu blev jag lite misstänksam och googlade lite på kopparorma och lärde mig snabbt att de spelar döda då de känner sig hotade. Så perfekt! Gräset räfsat, minst två vackra djur i vårt paradis och jag ha lärt mig något nytt. En bra dag, eller hur?

Det har väl med vädret att göra, antar jag.

Smultronen är fantastiska! Stora som mindre jordgubbar och saftiga som vindruvor. Har inte sett smultron som dessa under våra tidigare år på torpet. Och massor av dem!

Synd bara att smultron tycker om samma väder som myggor. De är stora som mindre helikoptrar och törstiga som A-lagare. Och anfallet i flock…

Det blåser idag

Det blåser från "fel" håll, från öster. Normalt kommer det ju från väster och då skyddar de stora granarna men idag har tidningar mm flaxat både hit och dit. Men varmt och skönt så vi är lite tacksamma för vinden.

Besök!

Igår efter jobbet satt jag i solen bakom snickarboden med en kopp och ett korsord. Plötsligt ser jag hur katten fryser till och tittar ner mot brunnen. Försiktigt smyger jag mig fram till knuten för att se vad han ser och då står där en ÄLG och mumsar. En stor och vacker älg! Jag blir så glad! Efter några ögonblick inser hon (för jag tror det var en hon) att jag står där, vänder sig tvärt om och brakar in i skogen.

Så långt hade katten inte rört en muskel, bara tittat, men nu fick han drag under galoscherna. Slänger sig mot huset, rusar in genom dörren. Och jag menar verkligen GENOM dörren, rakt genom nätdörren med det nyfästa myggnätet = stort hål. Kämpar förtvivlat för att ta sig vidare fast kopplet stoppar honom och när jag äntligen får av kopplet, upp på vinden och in under sängen. Under sängen stannar han i en dryg timme. När han sen så småningom kommer ner igen ligger han tätt, tätt vid mina fötter och vill absolut inte titta ut genom fönstret.

Stackars, kisse. Det jag blir så glad över blir han så rysligt rädd för.

Syrener för framtiden

I går var vi flitiga och planterade en syrenhäck! Syrenerna verkar trivas där ute och den som står vid grinden måste verkligen tuktas nu, den breder ut sig så vi snart inte kommer runt huset. Och när man tuktar får man massor av fina små syrenplantor…

Som ni ju vet är står granskogen tät på tre sidor om torpet och jag funderar en del på hur det blir den dagen det är dags för avverkning. Det kommer bli härligt och ljust, det ser jag fram mot, men det brukar ju inte bli så vacker på marken de första åren efter. Alltså har jag tänkte ut att det ska planterats saker runt tomtgränsen för att skymma av lite av marksikten så att säga. Nu står det en hel rad syrenplantor vid tomtgränsen där det är en låg stenmur från dasset och fram till köksfönstret. Det kan bli vacker på våren och tätt på sommaren om de tar sig. För det är inte mycket till jord de växer i. Uppenbart har den yttre sidan av muren används som soptipp. En gammal resårmadrass ligger där under mossan och hur mycket glas och gamla burkar som helst. Vi har tvekat om vi skulle försöka röja upp i det hela men det är så trasig och sönderrostat och så mycket så vi har gett upp. Tanken är nu alltså att det ska täckas av yviga syrener och falla i glömska till framtida arkeologer att gräva i.

Lekkamrat!

Ännu en härlig frukost på torpaltanen. Lite svalt men vindstilla och soligt. Till min förvåning kom katten glatt skuttande och kom in när jag ropade på honom då jag var färdig för avfärd. Han brukar då bara komma frivilligt om det regnar eller är extremt varmt. Vad jag inte fattade var att han hade en lekkamrat med sig in. En levande näbbmus som han släppte i den lilla hallen…

Det var tur att det var i hallen. Tack vare de höga trösklarna och den lilla ytan var det bara att flytta på skorna och sen var det relativt lätt att fånga det lilla livet och få ut honom igen. Jag blev bara lite försenad till jobbet.

Han går hårt åt näbbmusstammen, katten. Jag som tycker om att gå barfota har börjat titta mig mycket noga för när jag traskar omkring i gräset. Jag har INGEN lust att trampa på en död mus. Återigen måste jag förundras över hur korkade näbbmöss måste vara som låter sig fångas av en obegåvad katt (Förlåt Astor, men du vinner inget katternas Nobelpris) som sitter fast i ett koppel och har en pingla runt halsen!