Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

torsdag 3 juli 2014

Besök!

Igår efter jobbet satt jag i solen bakom snickarboden med en kopp och ett korsord. Plötsligt ser jag hur katten fryser till och tittar ner mot brunnen. Försiktigt smyger jag mig fram till knuten för att se vad han ser och då står där en ÄLG och mumsar. En stor och vacker älg! Jag blir så glad! Efter några ögonblick inser hon (för jag tror det var en hon) att jag står där, vänder sig tvärt om och brakar in i skogen.

Så långt hade katten inte rört en muskel, bara tittat, men nu fick han drag under galoscherna. Slänger sig mot huset, rusar in genom dörren. Och jag menar verkligen GENOM dörren, rakt genom nätdörren med det nyfästa myggnätet = stort hål. Kämpar förtvivlat för att ta sig vidare fast kopplet stoppar honom och när jag äntligen får av kopplet, upp på vinden och in under sängen. Under sängen stannar han i en dryg timme. När han sen så småningom kommer ner igen ligger han tätt, tätt vid mina fötter och vill absolut inte titta ut genom fönstret.

Stackars, kisse. Det jag blir så glad över blir han så rysligt rädd för.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)