Klippa eller inte klippa?

Varje vår samma dilemma. När ska vi börja klippa gräset? Inte för tidigt för då hinner inte alla vårblommorna gå i frö. Pärlhyacinterna, krokusarna, scillorna och alla de andra tidiga. Men inte för sent heller för ska man gå barfota så ska gräset inte vara för långt. Långt gräs gynnar fästingar och gör det svårare att se huggormarna.

Men nu är det hög tid. Och bara vi tar en inledande omgång med gräsklipparen så får Walter ta över sen. Jag ska berätta mer om Walter men inte idag.

Det var en gång en gungställning

Det har stått en gungställning hos oss. Byggd av stockar, mycket gedigen från början men allt mer svajande med tiden. Det har varit gungförbud det senaste året i alla fall men eftersom det ytters sällan kommer små barn till torpet så har det inte varit något problem och inte känns så akut. Men så häromdagen hittade vi detta jätte-plockepinn:

Undrar vad som var den utlösande faktorn. En älg som kliade sig?  

Minnet är bra! Men kort...

När jag växt upp hade vi en Forsythia vid trappan. Den blev med åren allt större och till sist ganska risig men åh så underbar den var när den blommade! Jag är alltså präglad från barndomen att en sån ska man ha för att våren ska var komplett. Jag har också under åren planterat Forsythia på alla ställen jag bott men ännu inte på torpet. Jag önskade mig en buske nu till födelsedagen (fast jag vet att de inte ska planteras nu).

Så häromdagen när jag gick och tittade lite närmre på några krukor vid husknuten och funderade över om jag hade planterat något trevligt i dem inser jag att en torr pinne inte var helt torr, det kom något grönt på den. Dagen efter var den inte bara grön utan lite gul också. Jag HADE ju en Forsythia om än en liten en. Och då klarnade minnet och jag kom på att vi tog ju ett rotskott hos svärmor i höstas...

Men det gör inget med lite dåligt minne, då kan man ju glädjas två gånger åt samma sak!

Fick jag en till som present? Nej, det hann jag stoppa. Jag fick vinrankor istället! Men inte till torpet utan till den inglasade balkongen där hemma. Vi har stora förväntningar på en rik vinskörd till hösten. Välkomna på en ”Hib Nouveau” i november!

Ett hem utan blommor är som kärlek utan kyssar, eller hur det nu var...

Det var ju en underbar Kristiflygarehelg vi hade!! Tänk att blev försommar just när de flest av oss var lediga. Och det blev förstås torp för hela slanten.

Tempot var lågt, vi ägnade oss mest åt att bli av med en ELAK hosta, men jag tyckte det såg lite tråkigt ut med alla döda flugor och spindelnät i fönstren när solen lyste in. Så när älsklingen åkte och handlade putsade jag lite fönster och insåg att där såg tomt ut. Inga blommor i fönstren. Så kan vi ju inte ha det! Snabbt meddelande till han i affären som, med ett leende, (Nej, jag såg det inte men jag HÖRDE leende) frågade försiktigt om vi inte kunde ta någon av de 157 växterna vi har hemma i stan? Hur tänkte han där? Det kan vi väl förstås inte! De har ju alla sin plats i våra djungelfönster. Basta.

Och som vanligt fick jag som jag ville, det måste väl beror på att jag alltid har rätt, eller? Det blev årets pelargon:

Caliente Pink är en urban tuffing som passar lika bra i hård stadsmiljö som i charmiga svenska sommarhem. Sorten blommar tacksamt oavsett om den får utstå hårda vindar, blöta kalla somrar eller stekhet Medelhavsvärme. 

Visst låter det som en utmärkt torpblomma? Och fin är den! (Det på brickan framför ska jag berätta om en annan dag.)

Katzenklappe, del 2

Det var dags. Inte kosläpp men kattsläpp. Astor skickades ut genom sin lucka och så höll vi andan.

Vi har i alla år sagt till katten att "Om du bara kom när vi ropade skulle du få springa fritt". Som det är nu undrar jag om det inte är så att han sagt till oss att "Om ni bara släpper mig så ska ni se att jag inte försvinner". Det där med kattspråk kan ju ibland vara lite svårt att förstå alla nyanser i.

Han försvann ingenstans! Han rörde sig runt huset, kom när vi pratade med honom och gick in och vilade middag när han blev trött. Och på morgonen vaknade jag med honom sovande på mina fötter. Precis som vanligt. Nästan lite antiklimax men så tacksam jag är för det! Jag inser att det fortfarande är så att han kan råka illa ut under sommaren. Han är urdålig på att klättra och det finns diverse djur där ut, både vilda och mindre vilda, men jag hoppas och tror att det ska gå bra.

Nu är  min innekatt äntligen en riktig torpkatt! (Och inga mös eller sorkar verkar gå trygga längre.) Ser ni honom fast han är så kamouflagefärgad?

Katzenklappe, del 1

Kommer ni ihåg katten Astor? Han som fått försöka ta möss med koppel på? Astor har gått in i en ny fas i livet.

Jag har tyckt lite synd om honom. Han sitter där hemma i fönstren och tittar på andra katter och allt som rör sig där ute. Han kommer inte ut under vinterhalvåret sedan "lillmatte" flyttat. Och på torpet är han kopplad. Det känns som om han har ett ganska tråkigt liv.

Därför har tanken på att han ska få ha lite mer frihet i alla fall på torpet så sakteliga slagit rot. Efter mycket vånda har jag kommit fram till att det kanske är bättre att ha ett spännande  liv i skogen vid torpet även om det är så att det är farligare än ett långt och tråkigt lägenhetslivet.

Sagt och gjort. En kattlucka inköptes i vintras. En lucka som kan programmeras så att den bara öppnas för den katt som har rätt chip inopererat i nackskinnet. (När det kom lärde vi oss att kattlucka heter katzenklappe på tyska. Ett mycket roligare ord än vårt!) Katzenklappen monterades i en stor låda och så placerades det smaskens där inne. Det var med viss misstänksamhet som Astor betraktade detta men vad gör man inte för lite smaskens? Det tog inte många dagar innan han flera gånger om dagen traskade in i sin katzenklappenlåda för att kolla om där fanns något att tugga på.

Så vid Kristiflygarehelgen var det dags på allvar. Vi tog ut en ruta i ett av fönstren och monterade in luckan där i stället. Och sen var det nervöst. Det blev massor av gos och jag tog massor av bilder, tänk om han försvann och aldrig kom åter...

Åskan rullar in och avslutar en dryg vecka av, inte vårväder utan försommarväder. Vilka underbara dagar vi har haft!

Jag misskötte min blogg svårt föra året men nu känns det som om jag har så rysansvärt mycket att berätta igen. Orkar ni läsa?