Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

torsdag 15 augusti 2013

Inga äpplen

Sorgligt, äppleymparna tycks inte överlevt sommaren. Det kom ju fina gröna blad i våras men nu verkar de helt döda. Är det någon som ätit upp just dessa blad för de är extra söta och goda?

Vi får ta nya tag nästa vår och ympa in fler grenar. Skam den som ger sig!

onsdag 14 augusti 2013

Hängrännor, del 1 av antagligen många, många

Vi har ju länge gått och spånat om det där mer hängrännor, jag har skrivit om det tidigare men tänkte utveckla det lite mer. 

Hängrännor i plåt är ju inte vad man hade på ett torp på 1800-talet. Det här är inget stort ämne när man söker på nätet. Om linoljefärg och såpskurade golv och mycket annat finns det hur mycket som helst man kan läsa om men hängrännor är inget stort tema. Vi har kommit fram till två saker:
1) Hängrännor användes mest bara över dörrar för att inte få allt vatten över sig när man går ut och in.
2) Fanns det hängrännor var de gjorda av urholkade stockar.

Och det är två saker som vi bestämt oss för att ignorera. För att skydda huset så vill vi nog, på modernt manér, ha rännor utmed hela långsidan. Och detta med stockar verkar vara ett hantverk som vi får svårt att få till så vi har bestämt oss för två brädor hopskruvade i vinkel. Så historietrogna var vi alltså!

Som jag skrev tidigare har vi ett förslag på konstruktion som har testats i liten skala med vattenkanna. Nästa steg är ju att tänka ut lämplig behandling av träet och inte heller detta var lätt att få någon hjälp med information. Framför allt känner vi att man nog bör täta skarven mellan brädorna på något sätt.

Valet har fallit på tjära och detta trots att det tydligen ska dra vildsvinen till sig. Och det är nu man önskade att någon av oss kom från en båtfamilj och i alla fall hade lite hum om hur tjära funkar. Vi trodde båda att tjära normalt var i ganska fast form och behövde värmas ordentligt för att bli hanterbart. Den burk vi köpte var mycket lättflytande bara efter en kvart i sommarsolen. Skarven ”målades” med resultatet att en stor del av tjäran rann igenom skarven, som ändå var ordentligt hopskruvad, alternativt rann av i ena änden. När temperaturen sjönk framåt kvällen blev skarven klippig och seg och det kändes ju bra men nästa dag i solen smälte den igen. Detta kommer ju hända varje dag när solen ligger på och det känns inte som om det blir ett bra och långvarigt resultat av det.

Beslutet just nu är i alla fall att låta rännorna ligga där ett tag och se om tjäran torkar lagom mycket för att sedan kunna måla hela rännan med ”Roslagsmahogny” dvs en del tjära, en del rå linolja och en del balsamterpentin. 

tisdag 13 augusti 2013

Kattens sommar

Katten Astor har haft en underbar sommar! Han har helt utrotat stammen av näbbmöss i närheten av torpet. Och sommarens kap var vad jag först, till min fasa, trodde var en råtta men nog mer troligt var en sork. Jag måste erkänna att jag inte är så bra på de olika gnagarsläktena, det har aldrig intresserat mig. Råttor är ju inte bara jag som har svårt för men jag glömmer aldrig de åren i ett avlägset land när sophämtningen inte fungerade och vi i stället hade en grop i trädgården där nästa allt slängdes. Råttorna som slank iväg när man kom för att slänga något där var stora som mindre hundar och så skrämmande. Jag fick inte riktigt koll på Astors fynd men vi har bestämt oss för att det var en skogssork. Basta.

Astor skapade sig en väldigt tydlig rutin. Först och främst har han tillbringar nätterna på våra fötter då hans älskade lillmatte varit bortrest hela sommaren. Sen ut tidigt på morgonen när jag tagit min första tur till dasset. Då det varit lite obehagligt blött om tassarna i det daggiga gräset så tidigt så har han mest suttit på en lilla, lilla altanen och spanat över bygden. När solen efter en stund börjat bränna på, det har ju varit många och varma dagar, har han först sökt skuggan under pionen men snart tiggt om att få gå in i den svala stugan. Sen har han sovit bort HELA dagen på sängen och kommit ut först framåt 5-snåret och stannat ute tills vi plockat in honom för natten i skymningen.

Vilket liv, vilket underbart kattliv!

måndag 12 augusti 2013

Jag ber om ursäkt!

Ursäkt för min totala frånvaro från bloggen under sommaren.

Det har inte hänt så mycket som jag hoppades på vårt lilla torp i sommar. Först låg jag själv ordentligt sjuk och därefter har  vi ägnat mycket tid åt en anhörig som varit sjuk och gått bort. Skrapa färg och plantera blommor är inte precis vad man prioriterar då. Och bloggandet kändes totalt, fullständigt oviktig.

Men jag ska berätta vad vi i alla fall har kommit vidare med där ute så småningom. Vi kan väl ta lite i taget?