Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 13 augusti 2013

Kattens sommar

Katten Astor har haft en underbar sommar! Han har helt utrotat stammen av näbbmöss i närheten av torpet. Och sommarens kap var vad jag först, till min fasa, trodde var en råtta men nog mer troligt var en sork. Jag måste erkänna att jag inte är så bra på de olika gnagarsläktena, det har aldrig intresserat mig. Råttor är ju inte bara jag som har svårt för men jag glömmer aldrig de åren i ett avlägset land när sophämtningen inte fungerade och vi i stället hade en grop i trädgården där nästa allt slängdes. Råttorna som slank iväg när man kom för att slänga något där var stora som mindre hundar och så skrämmande. Jag fick inte riktigt koll på Astors fynd men vi har bestämt oss för att det var en skogssork. Basta.

Astor skapade sig en väldigt tydlig rutin. Först och främst har han tillbringar nätterna på våra fötter då hans älskade lillmatte varit bortrest hela sommaren. Sen ut tidigt på morgonen när jag tagit min första tur till dasset. Då det varit lite obehagligt blött om tassarna i det daggiga gräset så tidigt så har han mest suttit på en lilla, lilla altanen och spanat över bygden. När solen efter en stund börjat bränna på, det har ju varit många och varma dagar, har han först sökt skuggan under pionen men snart tiggt om att få gå in i den svala stugan. Sen har han sovit bort HELA dagen på sängen och kommit ut först framåt 5-snåret och stannat ute tills vi plockat in honom för natten i skymningen.

Vilket liv, vilket underbart kattliv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar