Kanske på söndag?

Jag har fått ett nytt tips på ett utflyktsmål. I Kisa finns ett kombinerat kafé och emigrantmuseum. Inte för att emigrationen är mitt största intresse men där kanske finns lite mer info om hur det var att leva i Östergötland på 1800-talet. Och ett fik är ju ALLTID värt ett besök. 

Dags att börja göra nytta

Idag kommer den reparerade symaskinen hem och blomjorden är tinad. Det blir till att sy och plantera i helgen!

Måndag

Helgen varit lugn med trevligt besök men jag har ändå hunnit leta efter bord, stolar och soffa på nätet om än utan framgång. Men det känns som om det är lååååångt till torpsommaren med snön och kylan där ute så det löser sig nog.

Jag borde ha tänkt mig för igår.

Dagens plan var att plantera om massor av blommor och sticklingar sedan i höstas men det blev det inget av med. Jag borde ha tagit in jorden i stugvärmen redan igår. Då hade det inte varit stenhårda, isiga säckar idag...

Lite ledsen är jag

Symaskinen är trasig. Igår när jag sydde den sista sömmen på det första projektet (som inte alls har med torpet att göra. *) så fick jag den lilla spaken som lyfter foten lös i handen. Det går inte att sy så bra om man inte kan lyfta foten. Men i morgon ska jag och den sportlovslediga dottern till storstan  (Nä, här åker vi inte skidor på lovet, här åker vi till stan!) och då ska jag lämna in den. Det har min duktiga maskin gjort sig förtjänt av!

*) Lite stolt är jag över resultatet. Jag har inget riktigt sängbord utan det står en sekretär vid min säng. Viktiga saker innanför klaffen där uppe och kläder i lådorna under. Men jag har haft svårt att komma åt kläderna eftersom det alltid ligger så mycket grejor på den utfällda klaffen. Mobilen, vattenflaska, böcker, glasögon, pennor, Lypsyl mm mm mm. Och eftersom man är för lat att plocka undan pryttlet så försöker man bara lyfta lite, lite i klaffen när man behöver komma åt ett par trosor och så rasar det åt alla håll. Och så svär man över sin egen dumhet...

Nu har jag sytt en måttanpassad prylhållare med massor av fickor så att klaffen istället kan vara stängd i normalfallet. Visst blev det bra!

Skansen

Satt och tittade på Skansens hemsida som en kollega rekommenderade. Där fanns ju massor av trevliga kurser och föreläsningar för oss som gillar gamla hus och dess renoveringar. Nu är det ju en bit att åka men där fanns också några instruktionsfilmer, typ hur man såpar ett golv.

http://www.skansen.se/grid/hantverk-slojd-tradgard

Jag hittade en gammal vän!

När vi la upp de sista julsakerna på vinden som vi hade missat förra gången, (Ja, jag vet att vi är sena. Men allt är ju i alla fall uppe innan vi plockar ner påsklådan!) hittade jag någon som jag faktisk letat efter men inte hittat. Nu låg han plötsligt bara där. Låt mig få presenter Johansson! Han fanns i min barndoms sommarstugor och hör för evigt sommarstugor till. Varför han heter Johansson och om det finns någon historia bakom vet jag faktiskt inte. Han bara fanns. Jag skulle kunna tänka mig att Mamma målat ögonen, eller kanske någon moster, ser ut som deras stil men jag vet inte.

Och det spelar ingen roll för nu ska han flytta till torpet! Han behöver lite nya fjädrar på hjässan så det ska vi fixa. Hoppas han kommer att trivas.

(Visst är det konstigt att han plötsligt dök upp? Jag har som sagt var letat i lådorna där uppe men inget hittat. Vi har ingen stor vind så jag förstår inte att jag missat honom tidigare. Jag funderar på om det kan ha med gårdstomten att göra? Han ser ut som han står där och myser. Kan det vara han som hjälpt mig?!?)

Lill-lördag.

Då var halva veckan gången, dags att planera helgen. Torpet? Nej, jag tror inte det, bara en kort tur i så fall. Istället har jag ställt fram symaskinen. Det ska sys överkast och gardiner till friggeboden och kuddar till gungstolen. Dags att komma igång om det ska vara klart när snön smälter.

Inget nytt bord

Det kommer nog att dröja innan vi hittar vad vi söker. Köpte i stället en linneduk på LaRedoute. Jättesmart att köpa en duk innan man vet hur stort bordet är eller hur?!

Jodå, de är öppna.

Loppisarna alltså. Vi hittade en ny av en slump och jag måste säga att den är den finaste jag varit på. Allt var snygg och ordnat. Kläderna var t o m i färgordning! Och en utmärkt personal. När vi stod där och funderade över hur ett hopfällt bord skulle hanteras kommer en snäll dam fram och frågade om hon kunde hjälpa. Vi hittade inte vad vi sökte men lämnade en förfrågan efter oss så ringer de om ett gammalt klaffbord dyker upp.

Skänninge återvinning hette stället. Rekommenderas!

Undrar om det är några loppisar på gång i helgen?

När vi satt där framför brasan i lördags funderade vi lite över möblemanget på torpet. 

Matbordet är stor och rejält från IKEA. Ett alldeles utmärkt bord men för stort för det lilla rummet. Vi skulle vilja ha ett mindre, gärna klaffbord, och naturligtvis helst ett gammal. Stolarna är någon form av förfalskad gustavians modell så även det borde bytas.

Soffan är ingen höjdare heller. Den är stor och klumpig, jag tror modellen kan kallas Karl Johan och är lite väl överklass för ett litet torp i skogen. Den är därtill väl ingrodd med muslämningar och skulle behöva kläs om. Man skulle kunna tänka sig att en gammal fållbänk skulle passa bättre både i stil och format. Med lös dyna som man kan tvätt enkelt efter mössens vinterorgier.

Och sist men inte minst behöver Far en egen gungstol, han sitter alldeles för ofta i min.

En vinterhelg på torpet, del 4

Och hur tror ni att det gick för katten? Hans uppgift var ju att reducera antalet möss i stugan. Men han lyckades lika illa som vi, inte minsta lilla mus fick han tag i. Fast vi ansträngde oss i all fall och det kan man inte påstå att han gjorde.  Från det att elden i braskaminen tog sig till läggdags så låg katten i en korg framför brasan. Sedan flyttade han upp till sängen med oss för att på morgonen när vi tände fyr igen flytta ner till brasan. Han har nog större talanger som fotvärmare än musjagare är jag rädd.

Musfällor och knepiga batteridrivna musskrämmor funkar ju inte heller något vidare. Och inte kan man stänga i den stackars katten där att klara sig själv när man åker. En kollega kom med en snilleblixt, han föreslog en orm! En stor boaorm eller så. De behöver väl inte äta så ofta och skulle nog kunna försörja sig själv om antalet möss motsvarar mängden muslortar de åstadkommer  Ett dylikt kräk funkar ju också som vakt hund. Om vi sätter upp en skylt med texten ”Här vaktar jag” och en bild på ormen kanske vi slipper fler inbrott?

Men ormar tycker inte om minusgrader så då måste det till en annan uppvärmning. Det blir kanske för stor grej. Synd. Det hade varit en intressant variant!

En vinterhelg på torpet, del 3

Kvällen blev stillsam. Lite tankearbete i förväg gav en god middag som resulterade i minimum av disk. Sen satt vi där framför brasan med godisskål och tittade in i elden och njöt av det trevliga sällskapet.

Vi borde kanske tänka till så att vi kan sova nere i stugan nästa gång, det kändes trist att lämna den härliga brasan, men den här gången sov vi på loftet som vanligt. När vi skakat muslortarna från överkastet verkade sängen förvånansvärt orörd av mössen och vi bäddade extra med fleecelakan och tjock filt. Det behövdes då det inte var speciellt varmt där uppe även om ventilen i skorstenen stod vidöppen och varmluften strömmande in.

Jag sov gott, klädd i extra strumpor, men Sven frös på natten. Nästa gång ska vi förstås ta med värmemadrassen från stan.

Jag håller på att skapa packlistor för att åka till torpet. En checklista för varje tillfälle är inte så dumt, det lärde mina kloka föräldrar mig. Det fanns länge kvar en tummad packlista för helgsafari på savannen där inte bara extra däck och bensin var med utan också sånt viktigt som vatten och min nalle. Och på vår packlista för vinterövernattning står nu värmemadrass…

En vinterhelg på torpet, del 2

Det var en underbar lördag där ute. Jag riktigt kände hur min ihopskrumpna ljuskörtel (eller vad det nu är) sög åt sig och växte. Så härligt!

Vi tog med liv och lust tag i uppgiften att bränna gammalt murket trä som låg bakom huset. Först ringde vi mycket ordentligt till brandkåren så att de skulle veta vad vi höll på med om någon ringde och anmälde den fantastiska rökplymen vi räknade med att åstadkomma.Sen bände vi och slet i högen för att få loss något att elda. Inte lätt alls då allt var ordentligt fastfruset men ännu var vi vid gott mot. Och så släpades det fram massor av bråte till det utsedda eldningsplatsen. Nu var det dags för eldandet.

3 timmar senare var vi ganska uppgivna. VI FICK DET INTE ATT BRINNA! En dunk med diesel och en flaska tändvätska hjälpte inte, pinnarna var så djupfrusna att de vägrade ta fyr. Den gamle scouten skämdes men vad hjälpte det? Och vi som ringde till brandkåren...

Men även om vi var uppgivna var det inget fel på humöret. Efter fika i den sista solen drog vi oss tillbaka till stugan och gladde oss år att där brann det fint i kaminen och att temperaturen stigit från 4 till 17 grader där inne.

En vinterhelg på topet, del 1

Nyss hemkomna efter vår första vinterövernattning på torpet. Lite trötta och rökdoftande men glada!

Det är mycket att berätta så vi får ta lite i taget.

Snön har ju smällt undan ordentligt och så har det frusit på igen de senaste dagarna. Detta betydde att den sista lilla vägsnutten fram till stugan var hård och isig men vi vågade ändå inte köra då mittsträngen var så hög att den kanske hade slagit sönder något under bilen. Istället halade vi fram den nyköpta pulkan. Familjen gamla pulkor har nått tonåren och är inte riktigt var de varit, därför slog vi till på en ny. Lastade till tänderna med vattendunkar, torr ved och annat nödvändigt traskade vi den sista biten upp till huset, pulkan funkade utmärkt men det gick inte helt lätt ändå. Vi hade ju knäpp-katten med...

Och är man en knäpp-katt (det är sagt med kärlek!) så blir man jätteglad att äntligen få komma ur bilen men helt skräcksagen när man kommer ut och inser att man är på okänd mark. Full fart tillbaka till bilen och eftersom dörren är stängd försöker man gömma sig under. Suck. Jag bar den det sprattlande kräket fram till huset medan stackars Sven fick släpa på allt annat. (Jag kände mig som en dam i en Hollywood-film som har en liten hund på armen medan mannen släpar alla väskor tre steg bakom. Fast det såg kanske inte så glamoröst ut när jag tänker på saken. Man får inte så fin figur överdragsbyxor och håret var verkligen inte perfekt...) Fram kom vi i alla fall. Katten lycklig in i huset och placerade sig bakom skorstenen vid mushålen. Vi var också lyckliga! En underbar, solig vinterdag med någon minusgrad. Fåglarna körde full vårkonsert i träden och lugnet från skogen svepte över oss.

Astor och gårdstomten

De förbereder sig för en helg på torpet!