Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 5 februari 2013

En vinterhelg på torpet, del 3


Kvällen blev stillsam. Lite tankearbete i förväg gav en god middag som resulterade i minimum av disk. Sen satt vi där framför brasan med godisskål och tittade in i elden och njöt av det trevliga sällskapet.

Vi borde kanske tänka till så att vi kan sova nere i stugan nästa gång, det kändes trist att lämna den härliga brasan, men den här gången sov vi på loftet som vanligt. När vi skakat muslortarna från överkastet verkade sängen förvånansvärt orörd av mössen och vi bäddade extra med fleecelakan och tjock filt. Det behövdes då det inte var speciellt varmt där uppe även om ventilen i skorstenen stod vidöppen och varmluften strömmande in.

Jag sov gott, klädd i extra strumpor, men Sven frös på natten. Nästa gång ska vi förstås ta med värmemadrassen från stan.

Jag håller på att skapa packlistor för att åka till torpet. En checklista för varje tillfälle är inte så dumt, det lärde mina kloka föräldrar mig. Det fanns länge kvar en tummad packlista för helgsafari på savannen där inte bara extra däck och bensin var med utan också sånt viktigt som vatten och min nalle. Och på vår packlista för vinterövernattning står nu värmemadrass…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar