Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

måndag 4 februari 2013

En vinterhelg på torpet, del 2

Det var en underbar lördag där ute. Jag riktigt kände hur min ihopskrumpna ljuskörtel (eller vad det nu är) sög åt sig och växte. Så härligt!

Vi tog med liv och lust tag i uppgiften att bränna gammalt murket trä som låg bakom huset. Först ringde vi mycket ordentligt till brandkåren så att de skulle veta vad vi höll på med om någon ringde och anmälde den fantastiska rökplymen vi räknade med att åstadkomma.Sen bände vi och slet i högen för att få loss något att elda. Inte lätt alls då allt var ordentligt fastfruset men ännu var vi vid gott mot. Och så släpades det fram massor av bråte till det utsedda eldningsplatsen. Nu var det dags för eldandet.

3 timmar senare var vi ganska uppgivna. VI FICK DET INTE ATT BRINNA! En dunk med diesel och en flaska tändvätska hjälpte inte, pinnarna var så djupfrusna att de vägrade ta fyr. Den gamle scouten skämdes men vad hjälpte det? Och vi som ringde till brandkåren...

Men även om vi var uppgivna var det inget fel på humöret. Efter fika i den sista solen drog vi oss tillbaka till stugan och gladde oss år att där brann det fint i kaminen och att temperaturen stigit från 4 till 17 grader där inne.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)