Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

fredag 7 juni 2019

Vedboden. Eller trädgårdsförrådet? Lite av varje helt enkelt.

Förra årets projekt var ju att flytta förrådet vid friggeboden och göra det till nytt vedskjul.

Vi fick på taket som planerat och var ganska så nöja med vårt verk. Ved till höger och till vänster ett förråd för trädgårdsredskap med mera så att det finns plats i snickarboden för just snickerier.

Några små detaljer kom inte på plats men det ska fixas nu. Några SMÅ detaljer så som t ex:
  • Dörrar
  • Det uppsågade hålet mellan delarna som ska bort
  • Förvaring ska upp i redskapsdelen
  • Bra förvaring av längre brädor på baksidan
  • En dusch på gaveln
Men vi ska ju ha något att göra i år också!



Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: ,

onsdag 5 juni 2019

Vatten, vatten


Så, nu är all vattensamling på plats!
  • IBCn på baksidan av stugan som jag berättade häromsistens
  • IBCn bakom friggeboden
  • Stor tunnan vid vedskjulet
  • Och så som alltid de fina ektunnorna, en vid friggebodens framsida och en vid stugans framsida.

För att vi skulle få till det som vi ville har vi bitit i det sura äpplet och tagit bort de hemsnickrade, tjärmålade hängrännorna från 2013 på friggeboden. De var varken speciellt snygga eller effektiva. (Det var mycket jobb för lite värde men vi vet i alla fall hur vi INTE ska göra när vi lägger om taket på stugan.) Där sitter nu helt vanliga, svarta, vilket inte heller var helt lätt att få till då taket buktar illa med högsta punkten på mitten…

Vi har också testat att flytta vatten mellan IBCerna för att kunna spara så effektiv som möjligt. Känns jättebra! Där till har vi ju två stora och en liten tunna över där vi kan lagra ännu mer. Tänk att man kan bli så lycklig över att kunna spara vatten!

Nu återstår alltså bara detta dölja fulingarna. Vi funderar fortfarande på säckväv och/eller döljande växter.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: ,

tisdag 4 juni 2019

Mattor att tvätta


Alltså, det är jättebra att ha katt på landet som håller mössen lite kort. Men är han tvungen att släpa in liken? Jag är lite trött på att tvätta blodfläckar på mattorna…



Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

måndag 3 juni 2019

Hundkex 2019



Då var årets hundkexdragande klart, andra året jag orkat hela tomten. Det är en markant skillnad på antalet på den övre delen som jag hållit på med några år nu och den nedre delen som jag kommer behöva jobba flitigt med i flera år till. 

Det har gått fantastiska bra! Tack vare regnet som har mjukat upp marken har jag fått upp en glädjande stor del med rötter och allt. Och det (tillsammans med att det faktiskt blir färre och färre att dra förstås) innebär också att ryggen och armbågarna inte tagit så mycket stryk heller. Det är nämligen inte att stå dubbelvikt som är det jobbiga utan den där knycken som blir när växten går av. Win win alltså! Utom för hundkexen förstås. 



Och för att visa vem som bestämmer så blev det en bukett också. Jag måste erkänna att de är vackra bara man inte har för många. 



Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)