Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 31 juli 2018

Sommaren jag aldrig kommer glömma!

Visst är detta en bra bild av denna sommar? Blå himmel, förtorkad gräsmatta, en tom tunna under stupröret och nu därtill så fäller björkarna löven.

Jag har njutit av all solen, all värmen och alla härliga stunder i hängmattan men visst har vi också våndats över den extrema torkan och den extrema brandrisken. Dag efter dag efter dag efter dag i nyheterna. Skogsbrand är ju det värsta jag kan tänka mig för vårt lilla torp i skogen, det skulle inte blir något kvar...

Någon har sagt att man ska akta sig för vad man önskar sig, man kan få det. Många av oss har absolut önskat oss en solig, varm och torr sommar men vi kanske glömde just brandrisken.

Än har vi vatten i brunnen även om nivån sjunker decimeter för decimeter men vi har förstås funderat över vår vattenkonsumtion. Av gammal vana gör vi som så många andra svenskar, vi slösar hejdlöst med vårt vatten av bästa kvalitet. Att vattna blommor har inte känns bra men ändå vill jag ju inte att mina fina pioner ska förtvina och dö. Eller rosorna eller den nyplanterade vita syrenen. Vi försöker ju vara sparsamma på alla vis men just för blommorna har vi stället en vattenslattstunna utanför köksfönstret. Man bara öppnar fönstret och häller i tratten. Där hamnar äggvattnet, potatisvattnet och andra små slattar som vi förut bara hällde ut och sen får blommorna det noga ransonerat. Känns bra!