Mysteriet på torpet.

Det händer konstiga saker här...

Häromdagen åkte vi till stan för att tillbringa natten där. När jag hade låste dörren och vände mig om så ser jag mina utespringartofflor mitt på gräsmattan (alltså den brända plätt som vi av gammal vana kallar gräsmatta). Vi är lite stressad så jag bestämmer mig för att de får ligga där, det är inte första gången de är ute och slarvar en natt.

Nästa förmiddag när jag kommer tillbaka så är tofflisarna borta! Tankarna går mellan "Håller jag på att bli senil på allvar, minns jag så fel?" via "Vilken idiot till kleptoman vill ha mina tio år gamla, väl insvettade, tofflor?" till "Jag kommer sakna min torptofflor!" och tillbaka igen. I vilket fall var och förblev de borta, jag planerade ett lördagsbesök i Tranås för att fixa nya och gick till sängs ganska irriterad den kvällen.


Nästa morgon efter ett härlig nattregn gick jag att studera hur pionerna vid parkeringen mådde, om det vill ha en skvätt till från vattentunnan och hittar där, i det höga gräset, en av de försvunna skodonen! Blöt men annars i samma skick jag lämnat den låg den där och såg ensam ut.


Jag letade förstås i närheten efter den andra men hittade inget där. Däremot på eftermiddagen när jag gick och kollade fågelbadet hittade jag nummer två där. Om jag hade stått där tofflorna låg från början och hade kastad den ena åt öster och den andra åt väster så hade de nog hamnat ungefär så. Jätteskumt!

Naturligtvis kan vi inte låta bli att spekulera i vad som hänt. Även om vi har originella grannar i skogen känns det väldigt osannolikt att en människa kastat tofflor omkring sig. Ett djur då? Det bor en uggla i närheten. Kan ugglan blivit skumögd och tagit tofflorna för ett byte och sen släppt dem när hen insåg sitt misstag? Vi vet att det springer rävar här om nätterna, kan det var några lekfulla rävungar som roat sig? Men vi kan inte hitta några tecken på bitmärken. Katten Astor har vi också tittat misstänksamt på men han har aldrig, inte ens som kattungen brytt sig om några skor. Varför nu?

Jag vet inte vad jag ska tro. För det kan väl inte vara så att det är tomten som busar med oss? Tänk om han är arg!

Bästa varianten av Kristiflygare

Sol genom ljusgröna vårträd. Massor av fågelkvitter och årets första gök i fjärran. Och så ägg från egna höns till frukost. Åh va bra jag har det!

Inget demonstationståg för oss idag, bara torp för hela slanten.

Helgen på torpet har varit lite ruggig och mycket blöt, mycket brasa har det eldats, men det är ok för där är fint ändå.

Påskliljorna är som finast och vitsipporna är som vispgrädde i backarna medan blåsipporna håller på att ge sig. Och mitt i alltihop blommar tibasten. Känns lite sent. Men det är nog dags att ta bort den buske som står i mitt i den gryende frukt- och bärträdgården, lite dumt med giftiga bär just där. Jag kan glädja mig åt det lilla snåret bortanför brunnen istället som inte står så lättillgängligt för små besökare.

Fåglarna är också på ingående. Tranorna trumpetar borta i kärret, rödhaken var där redan förra helgen och nu kunde vi hälsa flugsnappare och gärdsmyg välkomna.

Sköna maj välkommen!

En unit besökare, en hängrännesångare

Idag har vi träffat vår nya hyresgäst!

Det är alltså en liten pippi som byggt bo i ytterkanten av hängrännan och lagt två små fina brunspräckliga ägg. Det tyder ju att det är en synnerligen anspråkslös liten familj, man undrar hur de hade det härom kvällen när det regnade både mycket och länge. Och inte är de lättstörda heller. Hon ligger där och tittar över kanten på oss när vi traskar omkring på tunet och verkar inte speciellt plågad av våra görande och låtanden.

Men vilken sort är det? En lite sångare tror jag att vi kan vara ganska säkra på men det finns så många och de är så lika. Vi har läst och läst i fågelboken men det står inget om någon sort som trivs i hängrännor så vi har bestämt oss för att det är en ny sort, en hängrännesångare. Och så ska den ju ha ett latinskt namn. Vi spånade först över att få stoltsera med våra egna namn, vi såg den ju faktiskt först, men bestämde oss för att det är en familj Phylloscopus aqueductus!

Det är vååååren, det är vååååren som har kommit igen, som en kär gammal vän!

De senaste dagarna har tillbringats i sängen och jag har tittat på våren där ute. Det gråa i skogsbacken går så sakteliga över i ljusgrönt. Det är så vackert!

Flugsnapparen är på plats och kikar på två av holkarna. Eller är de två herrar? Förresten är det väl så att herr flugsnappare inte är riktigt monogam men så länge han tar hand om båda familjerna så tänker jag inte lägga några moraliska aspekter på hans liv.

Herr och fru blåmes har har bokat holken på gaveln i år igen. De putsar och fejar och inreder. De har hittat något rödaktigt att bygga med och när det kommer flygande ser de ut som de har stor röd mustasch. Tycker om blåmesar, de är lite som jag, små och kan ändå. Och jag tycker om röda mustascher då en mig närstående älskling oftast bär en sådan. Bra kombo alltså!

Och det vippar ett fint sädesärlespar på gräsmattan och är väldigt orädda. Hoppas de har vett att akta sig för katten Astor.

Sen har vi fått rapporter om första svalan från norr om Stockholm så jag ska titta noga, noga i helgen. Finns de där måste de ju passera här också.

Alla fåglar

Det är verkligen en massiv fågelsång nu! Den som påstår att det är tyst i naturen är välkommen ut till torpet att lyssna.

Det verkar var flugsnappare i två holkar. Eller är det en hanne med två fruar? Jag får för mig att det är samma kille som håller kolla på båda ställena men de är lite svårt att se skillnad på dem så säker är jag inte. Men visst finns det fåglar som är bigamister? Gäller det flugsnappare också?

Och i en tredje holk verkar det vara någon svåridentifierad spräcklig sångare. Brukar de verkligen bo i holkar?

Detta verkar bli ett inlägg fullt av frågor, jag få och googla lite. Men ett är jag säker på i alla fall. Det var en bäster gök som gol i väster!

Jag skulle bara...

... hälsa från första flugsnapparen för året. Hoppas han och hans fru gillar någon av alla fina holkar som nu finns på plats!

Sädesärlan

Både herr och fru Sädesärla satt på taket och var allmänt irriterade på oss när vi var på torpet och fikade idag. Undrar var de tänker bygga bo? Läste på lite och de tycks inte vara så kräsna, det kan bygga lite var stans. Hoppas vi inte störde dem för mycket.

Rödhaken var också där. Min favo!

Holkar

Jag skrev ju om julgranar härom dagen och för att fortsätta på temat jul kan jag berätta om senaste julens största och tyngsta paket och det var inte till något av barnen utan till mig. I det fann jag diverse brädbitar av lite olika storlekar och former, somliga med hål, och en burk med skruv. Men jag är ju urduktig på pussel och insåg snabbt att det var holkar, lite längre tid tog det att räkna ut att det var två fågelholkar och tre fladdermusholkar, dvs det var MATERIALET till att bygga fem holkar.

Som ni vet så är jag inte så jätteduktig på praktiskt byggarbete men nu har jag fått öva mig. Med hjälp av goda råd, handgriplig hjälp och inte en enda spydig kommentar så har jag lyckats få ihop byggnationerna under vintern. Jag är stolt som en tupp!

(Och återigen har jag insett varför byggvärlden är manlig och att de inte har någon lust att släppa in oss kvinnor. Hur ska jag kunna skruva i en skruv med en skruvdragare som jag måste hålla med båda mina två små händer för att nå runt handtaget? Var är den tredje handen att hålla skruven med? Ser imponerat på när älsklingen använder den där mackapären. Inte nog med att han håller vidundret med en hand, han kan också ställa om hastighet med tummen. Och han är visserligen mycket duktigare än jag på detta med snickerier men just detta har bara med handstorlek att göra, inget annat)

Och nu har i satt upp i alla fall fågelholkarna. Man vill ju egentligen inte spika i träden och vi tyckte vi fick till det fint med den här konstruktionen med en tvärslå i en grenklyka.

Rödhaken är här!

Den sjöng så vacker för mig när jag skrapade bilen.

Tranor

Den 20:e mars "trär tranan på Skånes jord" fick jag lära mig som liten. Var uttrycket kommer ifrån vet jag inte. Bondepraktikan? I alla fall sa Mamma det varje år där uppe i Norrland när snön låg djup och hon nog längtade söder ut.

Men idag, på vägen hem från jobbet såg jag dem. De var inte så många men visst var det tranor.

Grattis på födelsedagen Mamma, i år har de hunnit till Östergötland på din dag!

Fågelbad

Jag köpte ju ett litet fågelbad, ett alldeles för litet. Vissa efterforskningar i släktens ägor har resulterat i ett mycket bättre. Det ska snyggas till med lite växer runt och kanske en och annan sten i. Och tomten får stå bredvid och vakta. Nu är det bara fåglarna som fattas, inte en enda den här gångna helgen i alla fall, kanske beroende på att det varit svalt och regnigt…

Alla fåglar kommit ...

Fåglarna visade sig från sin bästa sida i helgen. Blåmesen och flugsnapparen bor i samma holkar som förra året, de är välkomna tillbaka! Vi måste få upp fler holkar, vill ha MÅNGA sorter.

Undrar om de kommer hitta fågelbadet? Jag har hittat en bra plats för det på en sten men det behöver nog fyllas nästan varje dag om solen skiner, jag kanske skulle köpt ett större?

Som pricken över fågel i:et så såg vi en spov i ett dike på vägen hem. Jag är inte van vid att se dem i skogen, de brukar ju alltid vara på en åker eller så. Det är kanske är med spovar som med människor? Somliga trivs bäst i skogen, precis som jag, och andra på slätten. Eller så är det bara att de är lättare att se på öppna ytor…

Jag ska hälsa från våren.

Den finns i Skåne. T ex på Sofiero. Även om inte alla tulpaner var i blom var där så vackert och skönt. Och ett kafé utöver det vanliga, underbara hembakta och lite originella kakor. Rekommenderas!

Där fanns också en tornfalk som häckade i en holk. Det än något annat än blåmesar det! Undrar hur stor chans det är att man an få en tornfalk att häcka i den östgötska skogen?

Tycker om fåglar

Så i går köpte jag ett fågelbad. Alltså inget ståtligt på fot eller så utan ett betongfat att ställa på en av de stenar som det finns så gott av på torpet. Inte ett så stor fat och kanske inte så vackert men jag tror att fåglarna kommer att gilla det. Och som vanligt börjar projekthjärnan jobba hos oss båda. Man skulle ju ha automatiskt påfyllning. Om man har en dunk där... och slang så... eller kanske så... och tar vara på regnet på något vis...

Vi är inte helt överens där hemma

Om måsar alltså. När man hör måsar är det sommar tycker jag, för min bättre hälft är det bara ett tecken på skitiga och skräniga fåglar. Men eftersom det är jag som skriver här så bestämmer jag vad som gäller, så att måsarna flaxar och skriker sedan igår betyder att det är dags att hänga undan vinterjackan och leta reda på sandalerna!

En sparvhök!

Precis nu utanför köksfönstret. Va kul! Det hör inte till vanligheterna. Den kanske är påväg hit med våren?

Jag har tagit påsklov på torpet

Jag skulle ju skrapa färg och skura golv var tanken men det är inte väder för det. Istället har jag idag bara njutit. Jag släpade ut gungstolen på den snöfria alten och gosad in mig i en filt och läste och läste och läste. Nu är jag lite skär om nosen och alldeles rentvättat i hjärnan av all frisk luft.

Det är inte riktigt sant att jag bara läste, jag tittade mig förstås omkring också. Där var massor av småfåglar. Herr och fru Blåmes inspekterade grundligt holken där det bodde blåmesar förra året. Han for omkring, satt på taket, kikade i hålet och kvittrade. Hon försvann in i holken och blev kvar länge där inne. Hoppas de blev nöjda, vill gärna ha dem där.





Kan man ha en bättre påsklovsdag?!?

Bästergök

I dag fick jag skjuts dit ut av övningskörerskan. Mycket praktiskt och därtill så får man ju lite sällskap där ute! Och så passade vi på att fika i solen den lilla, korta stund den lyste, sen spelade det ju ingen roll att det duggade resten av tiden.

Golvet nästan färdigskurat. Jag behöver bara hjälp av någon stor och start att flytta skänken med porslin för att komma åt det sista. SÅ skönt när jag orkat igenom, kunde aldrig ana att det skulle vara sånt slit att skura bort skiten de geggat in golvet med!

Och göken satt i väster.

Årets vackraste dag

Så har det varit årets mest underbara dag! Varmt och skönt utan att bli klippigt. Friska gröna färger som ännu inte blivit sommardammiga. Intensivt fågelkvitter och svalor som störtar sig förbi. Luften mättad med syren och liljekonvalj (vilket i och för sig tillsammans med björk och ek gör att jag kippar efter andan och sträcker mig efter Bricanylen men vem bryr sig?).

Årets vackraste dag och jag har fått uppleva den i år IGEN! Vart vänder man sig och uttrycker sin tacksamhet? VAR ÄR GILLA-KNAPPEN????