Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

torsdag 4 maj 2017

Det är vååååren, det är vååååren som har kommit igen, som en kär gammal vän!

De senaste dagarna har tillbringats i sängen och jag har tittat på våren där ute. Det gråa i skogsbacken går så sakteliga över i ljusgrönt. Det är så vackert!

Flugsnapparen är på plats och kikar på två av holkarna. Eller är de två herrar? Förresten är det väl så att herr flugsnappare inte är riktigt monogam men så länge han tar hand om båda familjerna så tänker jag inte lägga några moraliska aspekter på hans liv.

Herr och fru blåmes har har bokat holken på gaveln i år igen. De putsar och fejar och inreder. De har hittat något rödaktigt att bygga med och när det kommer flygande ser de ut som de har stor röd mustasch. Tycker om blåmesar, de är lite som jag, små och kan ändå. Och jag tycker om röda mustascher då en mig närstående älskling oftast bär en sådan. Bra kombo alltså!

Och det vippar ett fint sädesärlespar på gräsmattan och är väldigt orädda. Hoppas de har vett att akta sig för katten Astor.

Sen har vi fått rapporter om första svalan från norr om Stockholm så jag ska titta noga, noga i helgen. Finns de där måste de ju passera här också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar