Mattor att tvätta

Alltså, det är jättebra att ha katt på landet som håller mössen lite kort. Men är han tvungen att släpa in liken? Jag är lite trött på att tvätta blodfläckar på mattorna…

Torp 2019!

Hej mina vänner och välkomna till ännu en torpsäsong!

Vid den här tiden förra året låg snön fortfarande djup men i år är våren redan på plats, jag hittade blåsippeknoppar under de torra löven i helgen som gick. (Jodå, jag la tillbaka löven igen för den kommande veckan verkar ju kunna bjuda på svalare väder med frost.) Katten och jag tillbringade den gångna helgen där ute, årets första torphelg. Det var lite friskt med frukost ute men vi hade det ganska bra framför brasan också.

Men när väl frosten hade smält hade vi båda två underbara dagar där ut!

Mysteriet på torpet.

Det händer konstiga saker här...

Häromdagen åkte vi till stan för att tillbringa natten där. När jag hade låste dörren och vände mig om så ser jag mina utespringartofflor mitt på gräsmattan (alltså den brända plätt som vi av gammal vana kallar gräsmatta). Vi är lite stressad så jag bestämmer mig för att de får ligga där, det är inte första gången de är ute och slarvar en natt.

Nästa förmiddag när jag kommer tillbaka så är tofflisarna borta! Tankarna går mellan "Håller jag på att bli senil på allvar, minns jag så fel?" via "Vilken idiot till kleptoman vill ha mina tio år gamla, väl insvettade, tofflor?" till "Jag kommer sakna min torptofflor!" och tillbaka igen. I vilket fall var och förblev de borta, jag planerade ett lördagsbesök i Tranås för att fixa nya och gick till sängs ganska irriterad den kvällen.


Nästa morgon efter ett härlig nattregn gick jag att studera hur pionerna vid parkeringen mådde, om det vill ha en skvätt till från vattentunnan och hittar där, i det höga gräset, en av de försvunna skodonen! Blöt men annars i samma skick jag lämnat den låg den där och såg ensam ut.


Jag letade förstås i närheten efter den andra men hittade inget där. Däremot på eftermiddagen när jag gick och kollade fågelbadet hittade jag nummer två där. Om jag hade stått där tofflorna låg från början och hade kastad den ena åt öster och den andra åt väster så hade de nog hamnat ungefär så. Jätteskumt!

Naturligtvis kan vi inte låta bli att spekulera i vad som hänt. Även om vi har originella grannar i skogen känns det väldigt osannolikt att en människa kastat tofflor omkring sig. Ett djur då? Det bor en uggla i närheten. Kan ugglan blivit skumögd och tagit tofflorna för ett byte och sen släppt dem när hen insåg sitt misstag? Vi vet att det springer rävar här om nätterna, kan det var några lekfulla rävungar som roat sig? Men vi kan inte hitta några tecken på bitmärken. Katten Astor har vi också tittat misstänksamt på men han har aldrig, inte ens som kattungen brytt sig om några skor. Varför nu?

Jag vet inte vad jag ska tro. För det kan väl inte vara så att det är tomten som busar med oss? Tänk om han är arg!

Katzenklappe, del 2

Det var dags. Inte kosläpp men kattsläpp. Astor skickades ut genom sin lucka och så höll vi andan.

Vi har i alla år sagt till katten att "Om du bara kom när vi ropade skulle du få springa fritt". Som det är nu undrar jag om det inte är så att han sagt till oss att "Om ni bara släpper mig så ska ni se att jag inte försvinner". Det där med kattspråk kan ju ibland vara lite svårt att förstå alla nyanser i.

Han försvann ingenstans! Han rörde sig runt huset, kom när vi pratade med honom och gick in och vilade middag när han blev trött. Och på morgonen vaknade jag med honom sovande på mina fötter. Precis som vanligt. Nästan lite antiklimax men så tacksam jag är för det! Jag inser att det fortfarande är så att han kan råka illa ut under sommaren. Han är urdålig på att klättra och det finns diverse djur där ut, både vilda och mindre vilda, men jag hoppas och tror att det ska gå bra.

Nu är  min innekatt äntligen en riktig torpkatt! (Och inga mös eller sorkar verkar gå trygga längre.) Ser ni honom fast han är så kamouflagefärgad?

Katzenklappe, del 1

Kommer ni ihåg katten Astor? Han som fått försöka ta möss med koppel på? Astor har gått in i en ny fas i livet.

Jag har tyckt lite synd om honom. Han sitter där hemma i fönstren och tittar på andra katter och allt som rör sig där ute. Han kommer inte ut under vinterhalvåret sedan "lillmatte" flyttat. Och på torpet är han kopplad. Det känns som om han har ett ganska tråkigt liv.

Därför har tanken på att han ska få ha lite mer frihet i alla fall på torpet så sakteliga slagit rot. Efter mycket vånda har jag kommit fram till att det kanske är bättre att ha ett spännande  liv i skogen vid torpet även om det är så att det är farligare än ett långt och tråkigt lägenhetslivet.

Sagt och gjort. En kattlucka inköptes i vintras. En lucka som kan programmeras så att den bara öppnas för den katt som har rätt chip inopererat i nackskinnet. (När det kom lärde vi oss att kattlucka heter katzenklappe på tyska. Ett mycket roligare ord än vårt!) Katzenklappen monterades i en stor låda och så placerades det smaskens där inne. Det var med viss misstänksamhet som Astor betraktade detta men vad gör man inte för lite smaskens? Det tog inte många dagar innan han flera gånger om dagen traskade in i sin katzenklappenlåda för att kolla om där fanns något att tugga på.

Så vid Kristiflygarehelgen var det dags på allvar. Vi tog ut en ruta i ett av fönstren och monterade in luckan där i stället. Och sen var det nervöst. Det blev massor av gos och jag tog massor av bilder, tänk om han försvann och aldrig kom åter...

Nu är det dags.

Säsongen har öppnat. Torpsäsongen alltså. En hel helg har vi tillbringat där ute med väldigt låga förväntningar på aktivitet. Lördagen tillbringades i solen sittande med bok i handen, med ett och annat avbrott för att lägga sig ner och sova en stund. Och ingen led speciellt av detta…

Fast det är klart, vi gjorde lite annat också: Fick dit pumpen, satte igång kyl och frys, löste melodikrysset. Viktiga saker! Och så lite städning. På dasset fick den här sötnosen flytta ut. Visst är han vacker?! Men passar kanske bäst i skogen.

I stugan hade vi mest fokus på muslortar. Hade den bra dammsugaren med från stan för att på enklaste sätt bli av med alla tusentals små lortar. Det är fantastiskt hur många lortar de kan åstadkomma på en vinter och hur jämt de fördelar dem över bostaden. Inga toaletthörn där inte.

Katten Astor tog också musarbetet på allvar. Båda nätterna följde samma mönster. När vi tvåbenta kröp ner under dubbla filtar på loftet stannade han där ner. Någon gång mitt i natten hör man honom komma upp till oss men inte för att gå och lägga sig, stället far han omkring runt och under sängen för att till slut tröttna och krypa ner mellan oss och somna. Och så i morgonljuset ser man resterna av hans lekande.

En död mus mitt på golvet.

Han måste ju få beröm men jag önskade att han kunde lägga dem lite åt sidan, tänk om man går på lämningarna när man ska ut på dasset på natten…

Blåklockor

Första delen av torpets namn är ju Klock-. Varför vet vi inte men jag börjar undra om det inte har att göra med att blåklockorna trivs så bra där. Där finns både stor och små blåklockor och därtill knölklocka (tråkigt namn på vacker blomma). Och låter man toppklockorna också räknas så har vi fyra sorter på liten yta.

(Astor bryr sig inte om några blommor, han är på musspaning som vanligt)

Lekkamrat!

Ännu en härlig frukost på torpaltanen. Lite svalt men vindstilla och soligt. Till min förvåning kom katten glatt skuttande och kom in när jag ropade på honom då jag var färdig för avfärd. Han brukar då bara komma frivilligt om det regnar eller är extremt varmt. Vad jag inte fattade var att han hade en lekkamrat med sig in. En levande näbbmus som han släppte i den lilla hallen…

Det var tur att det var i hallen. Tack vare de höga trösklarna och den lilla ytan var det bara att flytta på skorna och sen var det relativt lätt att fånga det lilla livet och få ut honom igen. Jag blev bara lite försenad till jobbet.

Han går hårt åt näbbmusstammen, katten. Jag som tycker om att gå barfota har börjat titta mig mycket noga för när jag traskar omkring i gräset. Jag har INGEN lust att trampa på en död mus. Återigen måste jag förundras över hur korkade näbbmöss måste vara som låter sig fångas av en obegåvad katt (Förlåt Astor, men du vinner inget katternas Nobelpris) som sitter fast i ett koppel och har en pingla runt halsen!

Kattens sommar

Katten Astor har haft en underbar sommar! Han har helt utrotat stammen av näbbmöss i närheten av torpet. Och sommarens kap var vad jag först, till min fasa, trodde var en råtta men nog mer troligt var en sork. Jag måste erkänna att jag inte är så bra på de olika gnagarsläktena, det har aldrig intresserat mig. Råttor är ju inte bara jag som har svårt för men jag glömmer aldrig de åren i ett avlägset land när sophämtningen inte fungerade och vi i stället hade en grop i trädgården där nästa allt slängdes. Råttorna som slank iväg när man kom för att slänga något där var stora som mindre hundar och så skrämmande. Jag fick inte riktigt koll på Astors fynd men vi har bestämt oss för att det var en skogssork. Basta.

Astor skapade sig en väldigt tydlig rutin. Först och främst har han tillbringar nätterna på våra fötter då hans älskade lillmatte varit bortrest hela sommaren. Sen ut tidigt på morgonen när jag tagit min första tur till dasset. Då det varit lite obehagligt blött om tassarna i det daggiga gräset så tidigt så har han mest suttit på en lilla, lilla altanen och spanat över bygden. När solen efter en stund börjat bränna på, det har ju varit många och varma dagar, har han först sökt skuggan under pionen men snart tiggt om att få gå in i den svala stugan. Sen har han sovit bort HELA dagen på sängen och kommit ut först framåt 5-snåret och stannat ute tills vi plockat in honom för natten i skymningen.

Vilket liv, vilket underbart kattliv!

En vinterhelg på torpet, del 4

Och hur tror ni att det gick för katten? Hans uppgift var ju att reducera antalet möss i stugan. Men han lyckades lika illa som vi, inte minsta lilla mus fick han tag i. Fast vi ansträngde oss i all fall och det kan man inte påstå att han gjorde.  Från det att elden i braskaminen tog sig till läggdags så låg katten i en korg framför brasan. Sedan flyttade han upp till sängen med oss för att på morgonen när vi tände fyr igen flytta ner till brasan. Han har nog större talanger som fotvärmare än musjagare är jag rädd.

Musfällor och knepiga batteridrivna musskrämmor funkar ju inte heller något vidare. Och inte kan man stänga i den stackars katten där att klara sig själv när man åker. En kollega kom med en snilleblixt, han föreslog en orm! En stor boaorm eller så. De behöver väl inte äta så ofta och skulle nog kunna försörja sig själv om antalet möss motsvarar mängden muslortar de åstadkommer  Ett dylikt kräk funkar ju också som vakt hund. Om vi sätter upp en skylt med texten ”Här vaktar jag” och en bild på ormen kanske vi slipper fler inbrott?

Men ormar tycker inte om minusgrader så då måste det till en annan uppvärmning. Det blir kanske för stor grej. Synd. Det hade varit en intressant variant!

En vinterhelg på topet, del 1

Nyss hemkomna efter vår första vinterövernattning på torpet. Lite trötta och rökdoftande men glada!

Det är mycket att berätta så vi får ta lite i taget.

Snön har ju smällt undan ordentligt och så har det frusit på igen de senaste dagarna. Detta betydde att den sista lilla vägsnutten fram till stugan var hård och isig men vi vågade ändå inte köra då mittsträngen var så hög att den kanske hade slagit sönder något under bilen. Istället halade vi fram den nyköpta pulkan. Familjen gamla pulkor har nått tonåren och är inte riktigt var de varit, därför slog vi till på en ny. Lastade till tänderna med vattendunkar, torr ved och annat nödvändigt traskade vi den sista biten upp till huset, pulkan funkade utmärkt men det gick inte helt lätt ändå. Vi hade ju knäpp-katten med...

Och är man en knäpp-katt (det är sagt med kärlek!) så blir man jätteglad att äntligen få komma ur bilen men helt skräcksagen när man kommer ut och inser att man är på okänd mark. Full fart tillbaka till bilen och eftersom dörren är stängd försöker man gömma sig under. Suck. Jag bar den det sprattlande kräket fram till huset medan stackars Sven fick släpa på allt annat. (Jag kände mig som en dam i en Hollywood-film som har en liten hund på armen medan mannen släpar alla väskor tre steg bakom. Fast det såg kanske inte så glamoröst ut när jag tänker på saken. Man får inte så fin figur överdragsbyxor och håret var verkligen inte perfekt...) Fram kom vi i alla fall. Katten lycklig in i huset och placerade sig bakom skorstenen vid mushålen. Vi var också lyckliga! En underbar, solig vinterdag med någon minusgrad. Fåglarna körde full vårkonsert i träden och lugnet från skogen svepte över oss.

Astor och gårdstomten

De förbereder sig för en helg på torpet!

Hur funkar en katts minne?

Igår kom dottern hem efter tio dagars frånvaro. Katten Astor blev lycklig! Slängde sig ut i hallen när han hörde att det var hans älskling bland människor, kurrade och borrade in nosen hon henne och bara var så lycklig. I vanliga fall är han mycket sparsam med kärleksyttringarna, han är en katt som går för sig själv.

Och så idag behandlas hon lika avmätt som vi andra. Han hade uppenbart inte glömt bort henne när hon var borta men har han nu glömt att hon varit borta? Jag önskade jag förstod hur hans lilla hjärna funkar.

Vildrosens dag

Det är idag det. Idag ska det stå rosor på bordet till Pappa. Men jag hittar bara knopp! Våren har verkligen varit sval när jag inte kan hitta en enda liten blomma som slagit ut. Istället står där en avbruten pionknopp som somliga katter han brutit av. Skäms Astor! Den är fin den med men inte som en liten ros.

Och så glädjer jag mig att torprosen jag fick av storasyster är full av knopp!

Trött...

Man blir verkligen helt slut av en dag i friska luften, jag är inte van. Men vilken härlig trötthet!

Jag har skurat lite där och skrapa lite här och skruvat lite därtill men mycket har det inte blivit gjort. Istället har jag och katten njutit av naturen. Katten har misslyckats med att ta ett antal fjärilar och upprepade gånger missat den lilla ödlan på trappen med bara halv svans men han verkar rätt nöjd ändå.

Jag har förstummats av hur fort våren drar framåt när det är så här varmt. Blåsipporna är borta redan, scillorna lika så och vitsipporna hänger eländigt med huvudet. Istället är har tulpanen, den gula, slagit ut i full blom och fått sällskap av gula smörblommor i gräset. Hela slänten ner mot dasset är fulla av liljekonvaljestrutar och alla träden utom eken går i grönt. Pionerna har stora feta knoppar som jag blir orolig för när jag hör att det hotas med snö och kallt till helgen. Hoppas det inte blir så illa!

Det var så härligt att få en bonusdag att njuta av våren innan den är över. Jag har verkligen gjort det bästa av den!

Blåkulla, here we come!

Kvasten är vallad, hucklet struket och kaffehurran puttrar. Så fort katten putsat sig färdig (han är så fruktansvärt fåfäng!) far vi till Blåkulla och förlustar oss med de andra kärringarna och kattakräken.

Medan jag väntar kan jag berätta att det blev en torpeteftermiddag. De beställda skrämmorna kom idag. Mullvads-skrämman får vänta lite men mus-skrämman är nu riggad på köksbänken. Och för att se om den har någon verkan så var jag ju tvungen att ta bort alla muslortar så av bara farten blev sal och kök dammsugna. Det går ju ganska fort, det är inte många kvadrat. det blev fint, inflyttningskänsla!

Men du är det dags. Glad påsk på er!

Astor

Hur kan Astor vet när klocka är två minuter i sex? Vem har lärt honom klockan? Mitt alarm ringer klockan sex men då är jag redan vaken för då sitter sedan två minuter en kurrande, gosig katt på min bröstkorg. Mycket trevligare än en traditionell väckarklocka. Vad jag alltså ser när jag öppna ögonen:

Astor är alltså vår katt. En spattig, roligt, rädd och när det passar honom, gosig, innekatt av sibirisk ras. Frågan är, kan han bli en bra torpkatt?

Astor kom in i våra liv före torpet, då torpet var en dröm som jag nog innerst inne inte trodde skulle bli verklighet. Då fanns funderingar på att flytta från huset till lägenhet och min tanke var att en katt som varit utekatt blir en olycklig innekatt i lägenhet. Planen på lägenhet finns förstås kvar men nu kompletterad med ett torpliv så mycket det bara går av året.

Är det möjligt att vara torpkatt på sommaren och lägenhetskatt på vintern och samtidigt vara en lycklig katt? Förra sommaren var han förstås med där ute men då i långt koppel. Det känns LÖJLIGT med en katt i koppel i skogen även om han själv verkade väldigt nöjd och t o m lyckades ta en liten, liten mus. Det kräver ju också att han är övervakad så att han inte trasslar in sig så helst skulle jag ju vilja släppa honom men klarar han sig?

Och framför allt: Blir han alltför olycklig när vi stänger in honom till hösten igen????

Fågelkvitter på söndagsmorgonen

Min ovana trogen så vaknar jag för tidigt så här på söndagsmorgonen. De andra sover, bara jag och den blivande torp-katten Astor är vakna här inne.

Ute är det full fart hör jag. Fåglarna tror det är vår! De kvittrar och roar sig. Vi måste skaffa fågelholkar till torpet och få upp dem snarast så de vill flytta in redan i år. En flugsnapparfamilj och gärna en bofink med fru vore inte så dumt. Fågelholkar får bli veckans projekt, undrar var man hittar sådana?