Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 1 juli 2014

Lekkamrat!

Ännu en härlig frukost på torpaltanen. Lite svalt men vindstilla och soligt. Till min förvåning kom katten glatt skuttande och kom in när jag ropade på honom då jag var färdig för avfärd. Han brukar då bara komma frivilligt om det regnar eller är extremt varmt. Vad jag inte fattade var att han hade en lekkamrat med sig in. En levande näbbmus som han släppte i den lilla hallen…

Det var tur att det var i hallen. Tack vare de höga trösklarna och den lilla ytan var det bara att flytta på skorna och sen var det relativt lätt att fånga det lilla livet och få ut honom igen. Jag blev bara lite försenad till jobbet.


Han går hårt åt näbbmusstammen, katten. Jag som tycker om att gå barfota har börjat titta mig mycket noga för när jag traskar omkring i gräset. Jag har INGEN lust att trampa på en död mus. Återigen måste jag förundras över hur korkade näbbmöss måste vara som låter sig fångas av en obegåvad katt (Förlåt Astor, men du vinner inget katternas Nobelpris) som sitter fast i ett koppel och har en pingla runt halsen!
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)