Jag har tyckt lite synd om honom. Han sitter där hemma i fönstren och tittar på andra katter och allt som rör sig där ute. Han kommer inte ut under vinterhalvåret sedan "lillmatte" flyttat. Och på torpet är han kopplad. Det känns som om han har ett ganska tråkigt liv.
Därför har tanken på att han ska få ha lite mer frihet i alla fall på torpet så sakteliga slagit rot. Efter mycket vånda har jag kommit fram till att det kanske är bättre att ha ett spännande liv i skogen vid torpet även om det är så att det är farligare än ett långt och tråkigt lägenhetslivet.
Sagt och gjort. En kattlucka inköptes i vintras. En lucka som kan programmeras så att den bara öppnas för den katt som har rätt chip inopererat i nackskinnet. (När det kom lärde vi oss att kattlucka heter katzenklappe på tyska. Ett mycket roligare ord än vårt!) Katzenklappen monterades i en stor låda och så placerades det smaskens där inne. Det var med viss misstänksamhet som Astor betraktade detta men vad gör man inte för lite smaskens? Det tog inte många dagar innan han flera gånger om dagen traskade in i sin katzenklappenlåda för att kolla om där fanns något att tugga på.
Så vid Kristiflygarehelgen var det dags på allvar. Vi tog ut en ruta i ett av fönstren och monterade in luckan där i stället. Och sen var det nervöst. Det blev massor av gos och jag tog massor av bilder, tänk om han försvann och aldrig kom åter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar