Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 1 maj 2018

Inget demonstationståg för oss idag, bara torp för hela slanten.

Helgen på torpet har varit lite ruggig och mycket blöt, mycket brasa har det eldats, men det är ok för där är fint ändå.

Påskliljorna är som finast och vitsipporna är som vispgrädde i backarna medan blåsipporna håller på att ge sig. Och mitt i alltihop blommar tibasten. Känns lite sent. Men det är nog dags att ta bort den buske som står i mitt i den gryende frukt- och bärträdgården, lite dumt med giftiga bär just där. Jag kan glädja mig åt det lilla snåret bortanför brunnen istället som inte står så lättillgängligt för små besökare.

Fåglarna är också på ingående. Tranorna trumpetar borta i kärret, rödhaken var där redan förra helgen och nu kunde vi hälsa flugsnappare och gärdsmyg välkomna.

Sköna maj välkommen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar