Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

torsdag 21 februari 2013

Lite ledsen är jag

Symaskinen är trasig. Igår när jag sydde den sista sömmen på det första projektet (som inte alls har med torpet att göra. *) så fick jag den lilla spaken som lyfter foten lös i handen. Det går inte att sy så bra om man inte kan lyfta foten. Men i morgon ska jag och den sportlovslediga dottern till storstan  (Nä, här åker vi inte skidor på lovet, här åker vi till stan!) och då ska jag lämna in den. Det har min duktiga maskin gjort sig förtjänt av!

*) Lite stolt är jag över resultatet. Jag har inget riktigt sängbord utan det står en sekretär vid min säng. Viktiga saker innanför klaffen där uppe och kläder i lådorna under. Men jag har haft svårt att komma åt kläderna eftersom det alltid ligger så mycket grejor på den utfällda klaffen. Mobilen, vattenflaska, böcker, glasögon, pennor, Lypsyl mm mm mm. Och eftersom man är för lat att plocka undan pryttlet så försöker man bara lyfta lite, lite i klaffen när man behöver komma åt ett par trosor och så rasar det åt alla håll. Och så svär man över sin egen dumhet...

Nu har jag sytt en måttanpassad prylhållare med massor av fickor så att klaffen istället kan vara stängd i normalfallet. Visst blev det bra!
Upplagd av kl.
Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)