Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 17 februari 2013

Jag hittade en gammal vän!

När vi la upp de sista julsakerna på vinden som vi hade missat förra gången, (Ja, jag vet att vi är sena. Men allt är ju i alla fall uppe innan vi plockar ner påsklådan!) hittade jag någon som jag faktisk letat efter men inte hittat. Nu låg han plötsligt bara där. Låt mig få presenter Johansson! Han fanns i min barndoms sommarstugor och hör för evigt sommarstugor till. Varför han heter Johansson och om det finns någon historia bakom vet jag faktiskt inte. Han bara fanns. Jag skulle kunna tänka mig att Mamma målat ögonen, eller kanske någon moster, ser ut som deras stil men jag vet inte.

Och det spelar ingen roll för nu ska han flytta till torpet! Han behöver lite nya fjädrar på hjässan så det ska vi fixa. Hoppas han kommer att trivas.

(Visst är det konstigt att han plötsligt dök upp? Jag har som sagt var letat i lådorna där uppe men inget hittat. Vi har ingen stor vind så jag förstår inte att jag missat honom tidigare. Jag funderar på om det kan ha med gårdstomten att göra? Han ser ut som han står där och myser. Kan det vara han som hjälpt mig?!?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar