Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

torsdag 19 maj 2016

Minnet är bra! Men kort...

När jag växt upp hade vi en Forsythia vid trappan. Den blev med åren allt större och till sist ganska risig men åh så underbar den var när den blommade! Jag är alltså präglad från barndomen att en sån ska man ha för att våren ska var komplett. Jag har också under åren planterat Forsythia på alla ställen jag bott men ännu inte på torpet. Jag önskade mig en buske nu till födelsedagen (fast jag vet att de inte ska planteras nu).
Så häromdagen när jag gick och tittade lite närmre på några krukor vid husknuten och funderade över om jag hade planterat något trevligt i dem inser jag att en torr pinne inte var helt torr, det kom något grönt på den. Dagen efter var den inte bara grön utan lite gul också. Jag HADE ju en Forsythia om än en liten en. Och då klarnade minnet och jag kom på att vi tog ju ett rotskott hos svärmor i höstas...



Men det gör inget med lite dåligt minne, då kan man ju glädjas två gånger åt samma sak!

Fick jag en till som present? Nej, det hann jag stoppa. Jag fick vinrankor istället! Men inte till torpet utan till den inglasade balkongen där hemma. Vi har stora förväntningar på en rik vinskörd till hösten. Välkomna på en ”Hib Nouveau” i november!


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)