Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

lördag 27 maj 2017

Walter

Redan förra året lovade jag att jag skulle presentera Walter. Det blev nu sådär med både det och bloggen resten av den säsongen men i år ska jag bättre mig, nu är det dags.

Walter är alltså en robotgräsklippare som införskaffades till villaträdgården och dess gräsmatta men när vi lämnade villan för lägenheten bestämde vi oss för att försöka på torpet. När vi nu hade honom så ville vi i alla fall ge honom chansen att visa vad han går för. Vi vill ju ha en viss klippt och öppen yta på tunet för att slippa både fästingar, huggisar och annat oknytt. Den öppna ytan (vill inte använda ordet gräsmatta, det skulle vara en förolämpning för alla fina gräsmattor!) framför huset är ojämn, backig och därtill sticker det upp stenarna lite här och var så vi var lite tveksamma till att detta skulle fungera. Walter är ju inte deluxe-modell, bara en standard.

Vi petade ner linan, ställde in på klippning på endast veckodagarna och vips, vi har en klippt yta utan ansträngning hela förra sommaren. Snudd på magiskt! Det är lite roligt att titta på honom när han jobbar, känns nästan som han kör på ett hjul när han skuttar på stenarna, men han är ju inte där för att vara vacker eller graciös.

Och nu i år har vi tagit bort någon sten och fyllt ut något hål och därefter justerat linan litet. Vi bestämde oss också för att flytta laddplatsen, den var lite illa placerad av rent estetiska skäl, vi ville ha den under en buske i stället. Men det är ju sånt som inte bara är att fixa hos oss. Man måste baxa sten, jämna ut osv. Ja, nu har hört mig tjatat om sånt i tid och otid.

Svettiga och smutsiga men nöjda, dags att köra igång. Gick inte. Ville inte. Funkade inte! Irritation. Leta reda på monteringsinstruktionen som vi ignorerade eftersom vi ju kan detta vid det här laget. Trodde vi. För vi ville att Walter skulle gå medsols och det står tydligt och klart att han bara klarar motsol. Suck. Kaffepaus. Nya tag. Gör om, gör rätt!

Och nu går det bra! Duktig Walter!

Och vad lär vi oss av detta?
1) Läs instruktionsboken
2) Gräsklippning är en fröjd!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar