Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 22 april 2012

Ännu ett steg närmare sommar

Idag var fick jag åka själv dit ut då Sven jobbade. Roligare när vi är två men bättre ensam än inte alls.

Och nu vill jag ha beröm. Dasset är tömt! Det gick mycket smidigt. Inga flugor, det luktade inte ens dass fast det var lite tungt, det erkänner jag. Resultatet av senaste årets nyttjande är nu i sin grop in skogen snyggt och prydligt under sand och mossan på plats igen. Det kommer inte synas om någon vecka.

Men det dasset kan inte varit tömt på länge för det var minste tre dm av den finaste kompost man kan tänka sig. Den grävde jag inte ner i skogen, det fick i stället bli botten till årets kompost så kommer det komma till bästa nytta.

Sen så har jag torkat ur kyl och frys och satt igång dem. Nästa gång ska det få följa med ett paket mjölk ut så blir kaffet ännu godare.

(Om ni undrar så tog jag köksbestyren först och dasset sist. Lite trevligare så.)

Och hela tiden där ute, både när jag jobbade och när jag löse korsord på trappan, så sjöng en koltrast underbart i en grantopp. Om jag var koltrasthona skulle jag satsa på honom. Han hade både känsla för det vackra och verkade väldigt, väldig uthållig...



Upplagd av kl.
Etiketter: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)