Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 11 juni 2017

Dass, utveckling och utbildning

Dasset fått en... en... Jag vet inte vad det heter! Kissbräda? Alltså en bräda som som sitter lutad mot framsidan av sittplatsen lite snett så att skvalet inte skvätter på framsidan. Förstår ni vad jag menar? Det ena hålet har sedan tidigare men nu finns på båda.

Vi har faktiskt vidareutbilda oss om dass under våren. Det finns en bok som heter Det svenska dasset – inte bara en skitsak och det är faktiskt inte någon humoristisk skrift utan en vetenskaplig utredning om våra hemlighus. Författaren, Kalle Bäck, är lite av vår favorithistoriker. Han håller till på Linköping universitet till vardags och kan ALLT om våra östgötska torp.

Nu har vi alltså varit på en föreläsning, eller kanske man skulle kalla det för ett kåseri, med Kalle om just dass. Att höra en god talare är alltid trevligt och det var en mycket underhållande kväll! Ni anar inte hur mycket vi lärde oss. T ex att vi har den näst vanligaste storleken med två hål, tre är allra vanligast. Vi har också lärt oss varför man säger just hemlighus. Jo, för det var där man träffades och pratade hemligheter! Så Kalle och hand böcker om dass, torp och svärmödrar rekommenderas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar