Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 7 april 2019

Torpsäsongen fick en rivstart...

... då vår favoritsnickare Kristoffer på Björns Timmer & Bygg i Borensberg ringde och sa att nu har han tid att ta tag i det vi talade om i höstas och frågade lite försiktigt om vägen var farbar.

Men för att ta historien från början: Vi var lite uppgivna förra sommaren med det dåvarande byggprojektet. Vi kom igång sent då snön låg så länge, sen var det var så rysligt varmt och det var sent höst innan det var på plats. Det låg där och gnagde i bakhuvudet hela sommaren och så ska det ju inte vara! 

 För den kommande sommaren fanns det tre byggprojekt. 
  • Ett akutprojekt: Taket läckte när regnet trummade på ordentligt. 
  • Ett halvakutprojekt: Istället för att idka vadslagning om vem som blir den första att trampa igenom den ruttnande altanen, bygga en ny. 
  • Ett estetikprojekt: Vad gör vi av den extremt fula betonggrunden som blev över?
Hur skulle vi orka med allt detta utan att det blev jobbigt. Vi bestämde oss helt enkelt för att ta hjälp. Det efter långt funderande, dels om vi skulle kunna stå rakryggade och titta folk i ögonen och inte skämmas för att låta någon annan göra något så pass enkelt som altaner och dels mediterat lite över torpbudgeten ringde vi Kristoffer, han kom och tittade, tog på sig jobbet men påpekade olyckligt att det fick bli till våren.

Och i mitten av mars hände: Han ringer på fredagen, börjar på måndag och är klar med två altaner, ett tak och allt är städat och fint på torsdag förmiddag. Förstår ni varför han är vår favorit eller?

 Om taket läcker eller inte vet vi ju inte ännu, vi får avvakta nästa oväder, men i alla fall är den gamla, fula skorstenen som fanns där (för en mulltoa som vi absolut inte vill ha) borta och under ligger ny papp. Och altanerna, i lärk, är så fina, så fina!


Så nu kan vi börja året med mindre press och få ägna oss åt de där lite mindre projekten som kanske är mer passande för den tid och ork vi har. Största problemet just nu är: Hur skiljer vi på altanerna? Vad ska vi kalla dem så vi inte blandar ihop dem? Finns det bra alternativa ord till altan????
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)